Kliff

Jag är nästan aldrig blyg av mig. Det kan möjligen vara om jag möter någon på stan som jag bara känner litegrann, då vet jag inte riktigt om jag ska hälsa eller inte. Det är enklare med någon jag aldrig har träffat på något sätt.

Jag har bott i Bankekind ända sedan jag föddes och trivs jättebra där. Jag har liksom ett behov av att vara på landet. Särskilt som jag gillar att ibland klä ut mig i gammaldags kläder, det passar så bra in i miljön där. Men det är jättebra att det bara tar en kvart-tjugo minuter in till stan.

Mamma och pappa har pratat om att flytta men den idén har nog stannat upp. Vi har precis byggt ett uterum så det verkar ju dumt att flytta härifrån nu.

”Mina föräldrar är supersmarta, världens bästa.”

Mina föräldrar är supersmarta, världens bästa. Båda jobbar med media på olika sätt. De jobbar mycket men jag känner ändå att de alltid har tid för mig. Jag har en syster som snart fyller 18 och en bror som är 15. Vi har en jättebra relation och gör mycket saker ihop, vi har lite samma intressen.

Vi har oftast inte så mycket inplanerat och äter nästan alltid middag tillsammans på kvällarna. Det är jätteskönt. Jag är inte den som vill gå på en massa aktiviteter hela tiden, min familj är viktigare. En del nästan överger ju sin familj på grund av alla aktiviteter. Vi vill ha tid tillsammans istället.

Vi syskon hjälper till en del hemma, hänger och viker tvätt och plockar ur diskmaskinen och sådant. Och sedan har vi några bestämda uppgifter. Jag städar toaletterna varannan vecka, min syster dammsuger och brorsan städar källaren.

”Jag har börjat tänka mer på vart pengarna tar vägen.”

Jag har månadspeng, ganska hög faktiskt. Men jag är inte så jättebra på att spara. Förut spenderade jag jättemycket pengar på mellanmål, gillade att köpa något lite finare och njuta av det, men det har jag dragit in på nu. Jag har börjat tänka mer på vart pengarna tar vägen.

 

Du har ju en egen stil, är du intresserad av kläder?
Jag har blivit det. Älskar mina Dr Martins-skor, och så gillar jag snygga skjortor. Där är jag inspirerad av min bror. Förut hade jag jämt t-shirts men nu är det skjortor som gäller, det är stiligt. Mamma och pappa är generösa med sådant, men de har sina gränser. Det tycker jag är bra. Man får kompromissa ibland.

 

Har ni några husdjur?
Nej inte längre. Vi har haft två kaniner, men de dog. Och inte för att vara dum, men de där kaninerna var faktiskt inte särskilt roliga. Bara satt där i sin bur, liksom. Jag är ärligt talat inte så intresserad av djur.

Men jag är supermusikintresserad. Det är alla i familjen. Pappa verkligen älskar det, han har världens samling av vinylskivor. Båda mina syskon spelar piano och är jätteduktiga på det. Själv spelar jag slagverk och har nyligen börjat spela oboe också.

”Jag gillar när det är sådär pampigt, med mycket kraft, snygg klang och fina harmonier.”

Jag lyssnar mycket på orkestermusik. Jag gillar när det är sådär pampigt, med mycket kraft, snygg klang och fina harmonier. Jag har väl ingen favoritkompositör direkt, men jag gillar de modernare kompositörerna bäst.

 

Vad säger kompisarna om din lite ovanliga musiksmak?
De tycker nog bara att det är roligt, att det är någon som sticker ut lite.

Jag är superhistorieintresserad också. Jag kan rabbla upp alla kungar i Sverige, från Kristian den andre och fram tills nu. Där är jag faktiskt lite impad av mig själv. Alltså, hur kan jag bara komma ihåg allt det?

 

Hur kommer det sig att du har fastnat för historia?
Jag minns precis när det började. Det var ett avsnitt av Hjärnkontoret, mitt favoritbarnprogram, som handlade om regalskeppet Vasa och om Gustav den andre Adolf som hade skapat det. Då blev jag jättenyfiken på honom och så blev det bara att jag lärde mig mer och mer, om Vasaätten och vidare till 1700-talet. Och sedan har det bara fortsatt.

”Jag vill veta mer om hur konflikter uppstår, och hur mänskligheten överlag har skapat alla regler och sådant”

Det där hänger ihop med att jag är också är väldigt omvärldsintresserad. Jag vill veta mer om hur konflikter uppstår, och hur mänskligheten överlag har skapat alla regler och sådant. Jag har upptäckt att människan är ganska weird. Fast vi är ju smarta och vill ha det bra, inte bara nöja oss med att bara leva. Ibland blir det helt tokigt, att någon bestämmer hur allt ska vara och så blir det diktatur. Fast det bestäms ju en del bra saker också som tur är.

 

Var går du i skolan?
Jag går på Folkungaskolan, i musikklass. Innan dess gick jag i skolan i Bankekind. Det var jättebra i Bankekind men jag trivs nog ännu bättre på Folkunga. Det är trevligt att kunna vara i stan också.

Jag tycker att jag får bra resultat i skolan på det mesta. Jag är ganska fantasifull och väldigt nyfiken av mig. Och jag försöker alltid göra bra ifrån mig, vill inte bara slarva igenom saker. Fast ibland gör jag det ändå.

Matte tycker jag är ganska tråkigt. Visst, vi har en jättebra lärare och jag försöker göra mitt bästa, men för mig är det bara siffror liksom. Hur intressant är det? Men vi har mycket musik också, fem gånger i veckan. Det är trevligt.

Det jag absolut inte gillar är idrotten. Det är inte alls min grej. Jag kanske har hyfsat bra kondition, men det är vissa saker som jag bara inte kan, i alla fall inte lika bra som andra i min ålder. Som att hjula eller göra kullerbyttor. Jag tycker att det är ganska obehagligt. Jag prövar ibland, men om det inte funkar får jag göra något annat.

 

Är du ledsen över det?
Ja, det är ju sådant man ska kunna. Men jag är inte så fysisk av mig. Jag gillar mest att simma. Älskar att bada, att bara flyta runt.

”Vissa tycker att jag är ganska smart, fast själv tänker jag att jag är mer allmänbildad.”

Vem är du annars, i skolan och klassen?
Jag gillar egentligen inte att dela in folk så där. Men jag tror att vissa tycker att jag är ganska smart, fast själv tänker jag att jag är mer allmänbildad än smart. En del tycker nog att jag är lite rolig. Men de som inte känner mig så väl tänker kanske mest på mitt historieintresse, att jag bara är liksom som en klump av historia.

 

Vad gör du på fritiden?
Jag spelar slagverk och oboe, och så går jag och simmar när jag kan. Jag tittar inte så mycket på TV. Bara när det är något som verkligen intresserar mig. Som Historieätarna. Såå bra! En riktig hit! Annars tittar jag mest på Youtube, där jag följer några personer, bland annat en svensk som uppfinner lite knasiga grejor, och så några gamers.

”Egentligen är jag en väldigt fredlig person, men på något sätt är jag också fascinerad av våld och krig.”

Jag spelar en del spel själv också. Just nu är det mest Battlefield. Ja, jag vet att jag egentligen är för ung, men jag har fått tillåtelse av mamma och pappa. Spelet handlar om soldater under första världskriget. Visst är det en del våld i det spelet, men samtidigt handlar det ju om sådant som jag är intresserad av, och det är lärorikt på många sätt.

Egentligen är jag en väldigt fredlig person, men på något sätt är jag också fascinerad av våld och krig, av samhällsfrågor och konflikter.

 

Blir du aldrig deppig över sådant?
Jo lite, det är ju allvarligt. Ibland gråter jag över det men då har jag mamma att prata med. Hon är världens bästa tröstare. Hela min familj är bra på att trösta och tänka positivt. De brukar säga att vi börjar gå på rätt spår och att det finns många som kan förhindra att det sker otäcka saker.

Jag försöker tänka att vi ändå utvecklas och att det också händer mycket bra saker. De allra flesta vill ju att det ska vara bra, att alla ska må bra. Om vi bara kämpar på, och om de som har stort inflytande använder sig av det på rätt sätt, så blir allt bättre i framtiden.

 

Vad är trygghet för dig?
Min familj är trygghet. Och när jag får höra att allt kommer att bli bra. Att jag inte behöver vara orolig över skolan till exempel. Att lärarna inte är där för att ställa krav utan för att hjälpa mig. Då känner jag mig lugn och trygg.

”Ibland pratar jag utan att tänka mig för, och säger saker på fel sätt.”

Är du trygg i dig själv? Gillar du dig själv?
Självklart gör jag det, men inte alltid. Ibland pratar jag utan att tänka mig för, och säger saker på fel sätt. Men jag menar ju bara väl egentligen. Jag är ändå ganska nöjd med den jag är, jag tycker att jag är social och öppen. Och så tycker jag om att höra att jag är bra på något, det får jag bra självförtroende av.

 

Vad är det bästa och svåraste med att vara 12 år?
Det bästa är att jag nu kan gå in själv i simhallen, det har jag velat göra länge. Det svåraste vet jag inte. Grejen är, att om jag jämför med andra så har jag ett ganska annorlunda sätt, hur jag ser och tänker på saker. Men det är inte svårt, inte dramatiskt på något sätt. Allt känns väldigt bra än så länge.

 

Vad gör dig extra glad och lycklig?
När något kul ska hända blir jag lycklig. Till exempel blev jag väldigt glad när jag fick höra att jag skulle få vara med här och bli intervjuad. När vi fick frågan så sa pappa ”Ja alltså, jag vet inte om Kliff vill göra det här ..” Och jag bara ”Vadå? Varför skulle jag inte vilja det? Är du seriös?” Men så förstod jag att han var ironisk. Min familj vet att jag älskar sådana här saker.

”Jag kan liksom inte smågråta. Antingen gråter jag inte alls eller så supergråter jag.”

Jag är oftast glad och skrattar mycket. Ibland när jag bara vill småskratta lite så kan det bli ett riktigt gapskratt, och det är nästan likadant när jag vill gråta. Jag kan liksom inte smågråta. Antingen gråter jag inte alls eller så supergråter jag.

Jag kan gråta om jag ser en bra film till exempel. Du vet den där franska filmen En oväntad vänskap, det är den absolut bästa jag sett. Jag älskar verkligen franska och allt som har med Frankrike att göra. Det är mitt favoritland.

Jag har varit i Paris en gång. Vi har som tradition i vår familj att när vi går i tvåan så får vi resa iväg med en förälder. Jag var där med pappa och vi var nog på alla turistattraktioner som finns. Jag valde att läsa franska i skolan också, för det är det snyggaste språket tycker jag. Vill gärna studera där när jag blir lite äldre.

 

Är det något du är rädd för?
Jag kan bli rädd på det där fantasisättet, lite mörkrädd. När jag kollade på Youtube en gång så var det sådan där reklam som man inte kan stoppa, en trailer för en skräckfilm. Det blev jag jättestörd på. Det var en så himla läskig film, som skrämde skiten ur mig rent ut sagt.

 

När blir du arg?
När jag får höra att någon varit dum, då kan jag bli väldigt irriterad. Hur dum får man vara? Hur störd är den personen? Det händer att jag lägger mig i, ibland lite för mycket tror jag. Men jag blir aldrig ovän på riktigt med någon, det går alltid snabbt över.

 

Hur är det med kärleken?
Det är inte något som jag tänker särskilt mycket på. Min senaste kärlek var i femman. Jag tyckte att det var en tjej som var väldigt trevlig, smart och söt. Men jag är inte sådan som bara går fram och frågar chans. Då var det några andra som tog tag i det och frågade på en rast. Hon sa ja och jag bara ”yes!” Sedan hände något väldigt pinsamt. När vi kom tillbaka till klassrummet skulle vi ha engelska och läsa högt ur en bok. Min bänkkompis var borta den dagen. Hennes också. Så vi fick läsa tillsammans – ett kapitel som handlade om kärlek och kärleksdikter. Vilken tajming! Men det var ganska romantiskt ändå. Pinsamt, men romantiskt.

”Jag känner så många som har bra relationer, så jag vet hur jag vill ha det.”

Hur får man en lycklig relation med någon?
Man gör som mina föräldrar, tror jag. Det finns ju de som bara är halvkära och ändå gifta, för att det ska vara så, eller för att kunna bo kvar där de bor. Vissa kanske har svårt att hitta den rätta kärleken och bara nöjer sig med något. Det tycker jag är dåligt. Hellre skulle jag bo ensam. Jag tror inte att jag själv kommer att ha så svårt, jag känner så många som har bra relationer, så jag vet hur jag vill ha det.

För mig är det heller inte viktigt vilket kön personen har. Som det känns nu är det tjejer som gäller, men jag har absolut inget emot andra sexualiteter. De som har det, alltså det är så himla dumt! Det är ju kärlek, alla ska få leva i fred.

Jag vill verkligen hitta någon trevlig, snäll och söt, och gärna lite cool tjej. Någon som har en egen vilja också. Jag vill inte känna att jag blir en gammal gubbe som ska bestämma allt eller nedvärdera den jag lever med. Fast jag är nog inte den personen. Jag har lätt att respektera andra. Det är svårare att respektera de som är rejält dumma. Grejen är att att även om man tycker att något är fruktansvärt så måste man försöka förstå att det ändå är en människa. Fast det är en stor utmaning.

 

Vad tycker du själv skulle vara viktigt att ge till dina framtida barn?
Att visa empati och respekt för andra, men också att ha en egen vilja och säga ifrån om någon inte visar respekt för dig. Mina föräldrar och syskon är bara för bra på det där, såå smarta. Det jag har fått av dem vill jag förmedla vidare. Men sedan också att inte ta allt så superseriöst. Det går att skoja om vissa saker också.

”Jag vill bli professor i historia, och så vill jag bli författare.”

 

Vet du vad du vill jobba med när du blir vuxen?
Ja, jag är så himla säker! Jag har tänkt igenom en massa jobb, men det är två saker speciellt som jag har bestämt mig för. Jag vill bli professor i historia och så vill jag bli författare. Jag kan det mesta om ämnet, särskilt den svenska men också mycket om andra länder. Jag skulle vilja föreläsa om det. Och gärna göra tv-program.

Som författare vill jag skriva romaner i historiska miljöer. Jag får mycket inspiration av stormaktstiden och har tänkt att jag ska skriva om det. Men då kommer alla att tro att jag är nationalist. Så jag har ändrat mig och bestämt mig för att istället skriva om ett annat universum, en annan värld. Inte fantasy direkt men lite åt det hållet. Fast det ska ändå handla om oroligheter och krig, och om ett litet land som förlorat mycket. Det blir lite kopplingar till den verkliga världen.

 

Vad gör du om tio år?
Då pluggar jag på universitet någonstans, kanske i Frankrike. Eller i Uppsala, Lund eller i Göteborg. Eller här i Linköping. Jag läser något historieinriktat, bor i en liten lägenhet och umgås med andra som har samma intresse.

 

Och om tjugo år?
Då bor jag på en herrgård utanför Västerås. Eller i alla fall i en villa på landet. Vet inte varför jag har fått för mig just Västerås, men jag tänker mig att jag jobbar i Stockholm och pendlar dit. Jag har tre barn, tycker att det är lagom många, och så äter jag gott surdegsbröd och har det bra.

Senast uppdaterad den 8 december 2017