Sandra

Jag har nog alltid haft ett ett djupare syfte med det jag jobbar för och med. Har utbildat mig inom det jag brinner för och tagit anställningar där jag känner att jag kan göra skillnad. Och jag försöker hela tiden bredda min erfarenhet och mitt cv för att få chansen att jobba med fler engagerande frågor.

I min nuvarande tjänst jobbar jag med olika projekt som leder till att fler börjar arbetspendla lite mer hållbart, framförallt att cykla. Jag är projektledare, kommunikatör och idéinspiratör i en och samma roll, jag får jobba med klimatfrågan som ligger mig så varmt om hjärtat – och jag älskar det!

”Ibland har jag känt mig lite som Karl-Bertil Jonsson.”

Jag ser mig själv som en positiv och kreativ aktivist. Ett citat som har följt mig genom åren är ”Activism is the rent I pay for living on this planet”. Men jag har inte fått det genom bröstmjölken, så ibland har jag känt mig lite som Karl-Bertil Jonsson. Pappa brukar skämta om att han närt en kommunist vid sin barm. Men båda mina föräldrar har alltid supportat mig.


Hur var din uppväxt?
Jag växte upp som sladdbarn. När min mamma och pappa berättade för systrarna, då 13 och 14 år, att de skulle få en överraskning var det övertygade om att de skulle få åka på en utlandssemester men tji fick de, det var mig de fick. De var redan på väg ut i livet och jag minns knappt att vi har bott tillsammans, bara att jag älskade att träffa dem.

Mina föräldrar är varma, kärleksfulla och sociala. Även om jag var glad och busig som barn så var jag ändå lite blyg och försiktig, men de har alltid pushat och peppat mig. Mamma hade konståkningsdrömmar, så de fick jag leva upp till. Fast hon säger att det var min egen idé. Hur om helst så älskade jag det, tränade hårt och tävlade för LKF i flera år. Pappa och jag har haft musiken gemensamt. Jag har alltid älskat att sjunga och spela, och när jag var fem började vi spela fiol han och jag.


Var kommer ditt samhällsengagemang ifrån?
En av mina lärare i musikklassen på gymnasiet var engagerad i LION:s och jag gick med i ungdomsverksamheten. Under högstadie- och gymnasietiden var jag aktiv i både u-landsfrågor och i antirasiströrelsen. Det var något jag verkligen brann för, att på något sätt försöka göra världen lite bättre.

Men jag hade också ett stort intresse för design och mode, så efter gymnasiet sökte jag och fick jobb på SOLO, då stans bästa klädaffär. När jag pratade med andra butiksanställda om villkor och löner insåg jag hur okunniga många var. Jag tog tag i saken, kontaktade facket, gick utbildningar och fick verktyg att förändra. Det gav mig en riktig kick. Så jag blev fackligt aktiv, vilket var oväntat men passade mig perfekt. Jag fick jobba med mode och samtidigt på sätt och vis arbeta för människors rättigheter.

Mitt fackliga engagemang ledde till fler och större uppdrag. Jag blev bland annat utvald att åka till FN i Geneve och studera internationell arbetsrätt och gick en demokratibiståndsutbildning där jag åkte till Montenegro för att arbeta med romska kvinnors rättigheter och HBTQ-frågor. Sedan flyttade jag till Malmö, läste kurser på högskolan i genusvetenskap, diskrimineringsrätt och organisationsvetenskap och erbjöds sedan anställning på LO.


Hur träffades du och din man?
Jag fick ett mejl från Joel, en fin vän från gymnasiet. Han och jag hade alltid haft ett gott öga till varandra, men eftersom han flyttade till Umeå för att studera och jag söderut, plus att vi varit upptagna i andra relationer, så hade det aldrig liksom blivit vi. Nu bodde han i Stockholm och jag skulle dit på en konferens så vi bestämde att ses. Jag minns att vi blev sittandes i en trappa och bara pratade och pratade, närmare och närmare varandra. När vi sedan hamnade på dansgolvet, då var det bara vi. Det var som om tiden hade väntat ut oss.

”Jag var ung, kvinna och blond och fick verkligen jobba hårt för att krossa fördomarna.”

Så jag flyttade till Stockholm, till Joel, så snart jag fått ett nytt utmanande och intressant arbete. Det var som förhandlingsombudsman på hotell- och restaurangfacket. 26 år gammal genomförde jag förhandlingar i en av de tuffaste branscherna i landet. Jag fick ta mycket skit. Jag var ung, kvinna och blond och fick verkligen jobba hårt för att krossa fördomarna. Men tack vare mina kunskaper inom arbetsrätt och genusvetenskap kunde jag hantera det. Jag kände mig ganska cool och stark i att kunna utmana strukturerna och lösa problemen.

Det var tufft, jag orkade i typ två år. Men jag tog inte själv beslutet att ge upp, utan värvades som ungdomssekreterare för LO Sverige. Plötsligt blev jag lite av en offentlig person och fick vara med i morgon-tv och i debatter. Uppdraget varade i tre år och under tiden passade jag på att studera journalism för att förstå den branschen lite bättre. Sedan blev jag gravid.


Var det planerat?
Ja, jag längtade efter att få barn tidigt men hann bli 26 år innan jag träffade Joel. Och sedan vill man ju gärna leva ihop ett tag innan man tar ett sådant stort beslut. Så Malte var verkligen välkommen. Och redan året efter kom Freja.

Då bodde vi i en liten tvåa på Stora Essingen i Stockholm och det började kännas ohållbart. Jag längtade efter att bara kunna öppna dörren och kliva ut, att känna gräs under fötterna. Vi började prata om att flytta hem till Linköping igen. Våra gamla Linköpingsvänner som då bodde i Skåne hade samma tankar, så vi planerade flytta hem och köpa hus nära varandra. Precis så blev det.

Idag bor vi i Lambohov, i ett område där alla känner varandra och har barn i samma åldrar. Det är enkelt att umgås, vi äter mat hos varandra och hjälps åt på olika sätt, nästan som ett slags modernt kollektiv. Det är en närhet, enkelhet och trygghet som vi aldrig hade kunnat få i Stockholm.


Hur är det att vara förälder, tycker du?
Både jag och Joel jobbar heltid, men vi pusslar med våra scheman för att det ska bli så bra som möjligt för barnen. Det gäller att ta vara på tiden.

Det jag framför allt vill ge mina barn är en god självkänsla, att de ska känna sig älskade för den de är, inte för det de gör. Det har jag själv fått med mig. Och jag vill att de ska se saker från den positiva sidan, inte se problemet utan utmaningen och lösningen. Det är en överlevnadsfaktor som är sjukt cool. För mig är det också viktigt att behandla barnen som jämlikar, att de får känna sig betydelsefulla.


Vad är det bästa med Joel?
Han är kärleksfull, lugn och logisk. Han är tryggheten himself. Han har en annan profil än mig som är mer känslosam, utåtriktad, ivrig och rastlös. Vi kompletterar verkligen varandra.

Vi bråkar nästan aldrig, kanske för att vi i grunden är positiva och toleranta. Freja och jag går oftare i klinch. Det är nog för att vi är så lika. Jag brukar säga att hon är som taggtråd inlindad i honung.

Vad gör du en ledig och oplanerad dag? Jag skulle ta en rejäl sovmorgon. Ligga kvar i sängen länge, läsa eller kolla på en tv-serie och dricka te. Och sedan vill jag ut i skogen, helst med min mountainbike. När jag kommer hem tappar jag gärna upp ett bad och häller upp ett glas bubbel – jag älskar bubbel! Sedan lagar jag gärna en ny spännande maträtt, helst asiatiska smaker, och umgås med nära och kära hela kvällen.

”Jag sjukt nyfiken. Det är instinktivt på något sätt, att vad som än händer så tänker jag att det är spännande och intressant.”

Jag är nog en sann njutningsmänniska, både när det gäller relationer, upplevelser, mat, resor … ja, allt egentligen. Jag försöker ta mig tid att njuta av livet så mycket det går. Och så är jag sjukt nyfiken. Det är instinktivt på något sätt, att vad som än händer så tänker jag att det är spännande och intressant.


Du är så full av energi. Blir du aldrig trött?
Jo, ibland. Då handlar det oftast om att jag har gett för mycket av mig själv eller sovit för få timmar. Och jag har alltid lidit litegrann av prestationsångest. Förbereder mig noga inför uppdrag för att det ska bli så bra som möjligt och har svårt att släppa sådant som kanske inte blivit så lyckat. Fast jag tror inte att så många märker hur jag våndas.

På ett nytt jobb känner jag alltid att jag måste bevisa mig själv. Se bara på mitt CV, Jag har ingen fullständig högskoleexamen men har ton av erfarenheter från högskolekurser, utbildningar och anställningar. Jag älskar det jag gör och går alltid all in. Det är bara sån jag är. 


Vilka förebilder har du?
En person som betytt mycket för mig är min farmor. Hon bodde ofta hos oss när jag var liten och det var alltid underbart att komma hem från skolan när hon var där. I år fyller farmor 97 år men är fortfarande pigg och klar i knoppen. Hon är en av dem som jag älskar mest av allt. Mina systrar har också format mig jättemycket. Det är härligt att ha dem att bolla tankar och idéer med. Överhuvudtaget känner jag mig rik på nära relationer, både familj och vänner.

Vad skulle du göra om du inte behövde arbeta för pengar? Då skulle jag ägna mig åt trädgårdsdesign och odling. Jag älskar att se saker växa och ta form. Kanske skulle vi bosätta oss i vårt torp utanför stan och bli självhushållande?! Samtidigt älskar jag att utforska världen. Tänk att få göra nerslag lite överallt och vara en slags mänsklig innovationsmotor som bidrar till att skapa lösningar som blir bra för både människan och miljön, det skulle jag verkligen gilla.


Hur ser du på framtiden?
En stor sorg generellt är att världen ser ut som den gör. Det är mycket som inte står rätt till. Men där kommer min aktivism in. Jag kanske inte är så radikal men jag är angelägen, vill verkligen förbättra saker. Tyvärr tycker jag att det går alldeles för långsamt. Lyckligtvis finns det fler som har engagemang och drivkraft att förändra. Bara här på kommunen finns det många eldsjälar som verkligen brinner för sitt arbete. Och jag får hela tiden bevis på att det vi gör påverkar i det stora.

”Jag är en sådan person som älskar att göra det jag gör just nu. Så har det alltid varit.”

Vad är du mest stolt över hos dig själv?
Jag är stolt över att jag har gått min egen väg, att jag varit orädd och alltid trott på det jag gjort. Ingenting har hindrat mig. Det har gjort att jag har fått jobba med de saker jag brinner för. Jag är också en sådan person som älskar att göra det jag gör just nu. Så har det alltid varit. Det är en styrka.

Senast uppdaterad den 19 maj 2017