Det är sol ute och varmt i växthuset. Flinka fingrar greppar jord från påsar, fyller krukor med jord och frön. Plantor står på tillväxt och människor växer. I projektet Drivbänk i Vreta Kloster jobbar Abdi och Anna för en ny framtid.
– Det bästa är att se människor utvecklas, säger Louise Ridderström, projektledare för Drivbänk.
Drivbänk är till för människor som vill ha arbete inom grön näring men står långt ifrån arbetsmarknaden. Deltagarna måste vara utförsäkrade från Akassan för att få komma hit.
En del har grävt och planterat, luckrat jord och sått sedan barnsben. Andra har aldrig satt en spade i jorden. Men Abdi Sanly från Somalia är van att bruka jorden. Just den här dagen fyller han små odlingsbehållare med jord och lägger därefter i olika sorters frön. Han har deltagit i Drivbänk i tre månader.
Anna Dahlén och Abdi Sanly deltar i projekt Drivbänk.
– Jag tycker om att odla. Jag har odlat i Somalia; potatis, tomater, gurka och allt möjligt annat, och jag har kört traktor, säger Abdi.
Abdi vill få ett jobb. En förutsättning är att han kan kommunicera hyfsat bra på svenska. Här får han möjlighet att träna på detta. Han måste tala svenska eftersom ingen annan i gruppen talar somaliska.
Drivbänk startade 2017
Drivbänk kom i gång med deltagare under 2017. Verksamheten består av två delar; dels odlingsverksamheter i Vreta Kloster och dels Café Drivbänk i centrala Linköping. Sedan starten har cirka 90 personer deltagit i Drivbänk. När vi besöker Drivbänk deltar 17 personer i odlingsprojektet och 11 jobbar i caféet. De deltar i olika hög grad och under olika lång tid. Några studerar också svenska under samma period som de är med i Drivbänk.
Fram till 2021 finansieras Drivbänk av Samordningsförbundet Centrala Östergötland (SCÖ), Linköpings kommun och Europeiska socialfonden (ESF). Därefter är det förbundet och dess medlemmar som kommer att driva verksamheten vidare.
Skörden säljs vidare
Odlingsytan är på 8 000 kvadratmeter. Den är indelad i ytor med olika växtlighet och olika syften; frilandsodling samt park och växthusodling. Bland mycket annat får deltagarna lära sig att sköta fleråriga och ettåriga växter. De får kunskap i trädbeskärning och ympning och hur man klipper buskar. De lär sig odla grönsaker. Mycket av skörden säljs direkt till Café Drivbänk och andra restauranger.
Men i år har deltagarna också byggt en liten bod på området där de kommer att ha försäljning två dagar i veckan under skördesäsongen.
– Det är viktigt att vi har så företagslika miljöer som möjligt. Vi odlar på samma sätt som man odlar i kommersiella odlingar. Men vi konkurrerar inte med branschen; vi har få sorter och liten volym och våra grönsaker säljs med marknadsmässiga priser, säger Louise.
Camilla Oscarsson, Daniel Sandberg och Louise Ridderström stöttar deltagarna.
Många får anställning
Deltagare kommer in i projektet vid olika tidpunkter och människor kan sluta ganska tvärt för att de har fått jobb.
– 65 procent av de som deltagit i projektet går vidare till jobb eller utbildning. Att siffran är så hög beror på att personalen tror på deltagarnas möjligheter att utvecklas och få jobb, och att personalen har ett väldigt stort kontaktnät, säger Louise.
– Vi jobbar för att deltagarna ska kunna bli en del av en arbetsplats. Det finns många saker man behöver informera om. Det kan handla om vad man behöver för kläder för att jobba under vintern, men också att man tar i hand och varför, säger Louise.
Dröm att bli trädgårdsmästare
I växthuset bland pelargoner, squash och plantor i långa rader finns Anna Dahlén. Hon har deltagit i projektet sedan i höstas. Hon arbetar ett par timmar per dag. Bakgrunden är att hon har ”gått in i väggen” två gånger och behöver hitta något som är möjligt för henne att göra utan att stress och för höga ambitioner tar över.
– Jag hade stora planer på att bli trädgårdsmästare, men jag är för hjärntrött och har gett upp det. Jag behöver något som är väldigt strukturerat. I alla jobbannonser man ser ska man vara stresstålig och klara att hålla många bollar i luften. Men jag behöver avgränsning, säger hon.
Text: Eva-Karin Strand Wåtz
Foto: Göran Billeson