– Ett mycket spännande projekt. Det känns roligt att Linköping satsar på att utveckla lekmiljöer för stadens barn, säger Åsa Karlsson som är kommunens projektledare för upprustningen.
Magistratshagen, belägen mellan Universitetssjukhuset och Stolplyckan, är en park med historia – parken anlades på 1930-talet. Under de senaste åren har parken dock varit lite bortglömd. Nu jobbar Stadsmiljökontoret med att rusta upp både Magistratshagen och den angränsande Grenadjärparken som tillsammans bildar ett grönt stråk in i centrum från Tinnerö eklandskap, berättar Åsa.
Linköpingsbornas önskemål
Genom en digital dialog fick Linköpingsbor vara med och tycka till om hur lekparken i området skulle rustas upp. Önskemål om utegym som ska passa även äldre kom bland annat fram i dialogerna. Något som nu blir verklighet. Även lekparken rustas upp och har fått tema och namnet ”Slåtterängen”. Lekplatsen kommer att ha olika delar såsom klätterlek, motorisk lek och sinneslek.
– Till upprustningen av lekparken har vi fått medel för att utveckla och testa hur teknik kan integreras i offentliga miljöer, säger Åsa. Två av lekredskapen i parken kommer att förstärkas med teknik och vara påverkbara för dem som leker med dem.
Internet of things
Jon Back, biträdande lektor vid Uppsala universitet, som forskar om frågor i lekdesign ingår i projektet liksom Linköpingsföretaget Drakryggen AB som tar fram mjukvara.
– Vi kommer att skapa två lekredskap som är förstärkta med ”Internet of things”, säger Jon.
Vad innebär det?
– Det är ett lite luddigt begrepp. I projektet definierar vi Internet of things som ”digitala saker som kan prata med andra digitala saker, och vi kan påverka hur de pratar.” De två lekredskapen kommer att vara interaktiva – den som leker med dem kommer kunna påverka hur de beter sig och vad som händer.
Men det rör sig inte om några skärmar eller appar.
– En viktig riktlinje vid utformningen har varit att området ska integreras väl i naturen och förstärka de naturvärden som finns. Vi vill inte att lekparken ska innehålla några skärmar eller att en mobiltelefon ska krävas, det ska vara en tillgänglig och spännande plats, säger Åsa.
Åsa Karlsson är projektledare för nya lekparken.
Sagokoja
Ett av de digitalt förstärkta lekredskapen kommer att vara en sagokoja där barn kan gå in och lyssna på sagor. Genom att flytta sig mellan olika platser i kojan kan lyssnaren påverka hur sagan fortsätter. Sagornas teman kommer även att ta in den närliggande naturen och handla om de djur som bor på platsen.
Det andra förstärkta lekredskapet är två stora ägg med inbyggt ljud och ljus. Tanken att barnen själva ska kunna komma på lekar och sätta upp sina egna regler. På äggen kan ljuspunkter börja lysa, ett exempel på lek skulle kunna vara att tävla om att så snabbt som möjligt ta på den punkt som lyser, tills den släcks och en annan ljuspunkt dyker upp. En annan möjlig lek skulle kunna vara att ägget tänds på den punkt som man rör vid och även motsvarande punkt på det andra ägget, som en kommunikation mellan äggen. En mycket lugnare lek, berättar Jon.
– Att stoppa in en dator i ett lekredskap är egentligen inget nytt. Vad som är unikt med det arbete vi nu gör i Magistratshagen är att vi har så mycket lekforskning i grunden. Förståelsen för hur beteende för att leka är väldigt stort. Att arbeta med en grundstruktur som är föränderlig är också en viktig del i projektet. Det digitala materialet kan programmeras om vilket gör att många olika lekar kan skapas.
Öka förståelsen för teknik
Jon tror också att teknikförstärkta lekredskap kan öka barns teknikförståelse.
– Teknik kommer in på så väldigt många olika sätt i samhället, att förstå teknik är en väldigt viktig sak. Jag hoppas att vi i framtiden till exempel ska kunna ha sportlovsaktivitet där barn själva får vara med och programmera lekredskapen. Jag vill att barnen ska kunna se koden, se att det är påverkningsbart. Det vore underbart att nå unga personer som annars kanske inte skulle börja programmera. Och kunna ta del i samhället som blir alltmer digitaliserat.
– Jag tror man känner större tillhörighet till sin närmiljö om man kan välja hur den fungerar, om man kan påverka den, säger Jon. Det skapar en känsla av att man har något att säga till om, det vill jag att barnen ska uppleva – och ta med sig ut i livet!
Projektet finansieras delvis genom ett forskningsprojekt via Internet of Things Sverige med stöd från Vinnova, Formas och Energimyndigheten.
Text och foto: Elin Andersson
