Friluftsmuseet, som är ett stort och populärt besöksmål, kom till som en räddningsaktion för gammal stadsbebyggelse under åren runt andra världskriget, då Linköping snabbt förvandlades från lantlig småstad till modern industri- och teknikstad.
Uppbyggnad av Gamla Linköping hösten 1956.
- Den unge politikern Lennart Sjöberg som lämnade in motionen om Gamla Linköping kunde nog inte föreställa sig vilken betydelse museet skulle få för Linköping. Vi kan vara stolta över att ha ett av Sveriges finaste friluftsmuseer, det gör Linköping till ett besöksmål och lockar människor från alla världens hörn. Dessutom bidrar det till att förmedla historisk kunskap, om vår egen bygd, säger Gustaf Appelberg, (L) ordförande i Kultur- och fritidsnämnden.
När motionen väcktes 1944 hade Linköpings invånarantal vuxit rekordartat på bara några få år, mycket på grund av Linköpings militära roll och etableringen av en rad nya företag med Saab i spetsen. Bostadsbristen var stor och många av de gamla husen ansågs saneringsmogna och revs för att ge plats åt nya och moderna. Men rivningsvågen bekymrade Lennart Sjöberg, som såg sin stad förändras radikalt. Idén om att skapa ett Skansen för Östergötland växte fram. Hit skulle några av husen flyttas för att räddas för framtiden samtidigt som Linköpingsborna skulle få ett frilufts- och utflyktsområde med bland annat caféer, vandrarhem, skidbackar och en mindre djurpark.
Ett arbetslag utanför Kopparegården 1959.
Ambitionen var att skapa en så variationsrik och tidstypisk bild av det äldre Linköping som möjligt. Med i arbetet var även den dåvarande landsantikvarien Bengt Cnattingius. Han skrev så här 1951, då uppbyggnaden av museet fortfarande var i sin linda:
- Den planerade anläggningen i Linköping kommer att bli ett värdefullt minnesmärke över en byggnadskultur, som förr dominerat stora delar av vårt land. I den mån denna stadsbebyggelse nu försvinner – och detta kommer av allt att döma ske hastigt – blir ifrågavarande friluftsmuseum i Linköping av allt större kulturhistoriskt värde.
Redan 1946 användes namnet Gamla Linköping för första gången. Det enda andra namn som diskuterades seriöst var Vallastaden. Gamla Linköping kom att ligga på mark som en gång tillhört Valla gård och som testamenterats till Linköping av den siste ägaren på Valla, kapten Henric Westman. I slutet av 1940-talet flyttades de första husen till Valla gård. Det första huset i stadskvarteren var Huitfeltska gården, som återuppbyggdes 1950-51. I mitten av 1950-talet tog utbyggnaden fart på riktigt. Då pågick byggnadsarbete på fem gårdar samtidigt och under de följande tio åren kom tjugo bostadshus att flyttas till området. Bland annat byggdes miljöerna runt Kryddbodtorget upp.
Invigning av Östgötabankens kontor 15 september 1957.
Idag finns här totalt ca 125 byggnader och en mängd olika verksamheter. I samband med att motionen bifölls sade Lennart Sjöberg att ”det tar årtionden innan det är färdigt - om det nu blir färdigt någon gång”. Och precis så kan vi idag konstatera att det är. Även om flyttningar av hus och miljöer numera inte sker så ofta, så utvecklas Gamla Linköping ständigt och nya inslag tillkommer. Några exempel på större projekt på senare år är omgestaltningen av Lill-Valla lekpark samt flytt och återuppbyggnad av teatern från Folkets Park och av ryttartorpet Tidstorp från garnisonsområdet till Vallaskogen.
Örtagården på 1960-talet.
75-årsjubileet kommer att firas med en rad coronasäkrade digitala och fysiska aktiviteter och evenemang under året, anpassade efter aktuellt covidläge.
Läs mer på Gamla Linköpings webbplats.
Historisk källa: Gunnar Elfström, En bok om Gamla Linköping, 1996
Foton: Arne Gustafsson, Bild Linköping/Östergötlands museum
