Som skogsförvaltare sköter Thomas Weissenberg Linköpings kommuns skog utefter de mål som finns uppsatta. Rent praktiskt innebär det att han planerar, beställer och följer upp skogsskötselåtgärder såsom röjning, gallring och avverkning eller plantering. Han sköter kontakten med kommunens skogsentreprenör och virkesköpare och är ofta ute i fält och bedömer olika trädärenden.
– Jag har mycket kontakt med allmänheten som hör av sig med synpunkter och önskemål. Varför gör vi det vi gör? Eller varför gör vi inte något? Ofta handlar det om enstaka fall, att man undrar varför vi har tagit bort ett träd eller att man vill att vi tar bort ett träd, säger Thomas.
Unik titel
Titeln skogsförvaltare är Thomas ensam om i kommunens verksamhet. Det finns två andra förvaltare också, som har ansvar för övrig mark och byggnader. Skog som ligger inom detaljplanelagd mark ansvarar driftingenjörerna för och Thomas stödjer dem i olika frågor. Och i kommunens naturreservat är det respektive reservatsförvaltare som sköter skogen. Men all övrig skog har Thomas ansvar för. Det handlar om ungefär 1900 hektar skog, cirka 2700 fotbollsplaner.
Thomas brinner för att skapa trivsamma naturmiljöer för alla Linköpingsbor.
– Det finns jättefina skogar här. Personligen gillar jag ek och det finns det ju en hel del här, och väldigt fina gamla ekar dessutom. Så jag har verkligen hamnat rätt, säger Thomas.
– Det bästa med jobbet är att jag har möjligheten att vara ute i naturen men samtidigt har jag mycket kontakt med människor. Jag brinner för att skapa trivsamma naturmiljöer för rekreation och friluftsliv för de som bor här. Att skogen verkligen är till för dem.
Finns utmaningar
Generellt sett mår Linköpings skogar bra. Men det finns utmaningar också. Sedan den rekordvarma sommaren 2018 har Linköpings kommun haft stora angrepp av granbarkborren och nästan alla skogsåtgärder de senaste två åren har handlat om att bekämpa eller begränsa granbarkborrens framfart.
– Det kommer bli en stor del av mitt jobb och en stor utmaning att fortsättningsvis hantera granbarkborren. Att återplantera och återskapa dessa oftast tätortsnära områden och se till att vi får skog som är trevlig att vistas i och anpassat till nuvarande och framtida utmaningar som torka, stormar eller insektsangrepp.
"Ibland när vi går i skogen kan min fru säga: 'nu jobbar du igen'. Men det går inte att undvika."
Just den här långsiktigheten är en stor anledning till att Thomas trivs så bra med sitt jobb.
– Genom de insatser vi gör nu skapar vi något för dagens invånare men det påverkar också hur det kommer att se ut om 50 eller 100 år. Det vi planterar i dag kommer förhoppningsvis att betyda mycket för framtida Linköpingsbor. Det är en häftig tanke.
Kan man tröttna på skog?
– Det tror jag inte. Inte jag i alla fall. Det vore dåligt om jag skulle tröttna på skog. Då skulle jag behöva byta jobb, säger Thomas och ler.
– Men sedan blir man ju yrkesskadad också. Jag tittar på skogen med andra ögon. Ibland när vi går i skogen kan min fru säga: ”nu jobbar du igen”. Men det går inte att undvika.
Text: Johan Hermansson
Foto: Jeppe Gustafsson
