I klassrummet på Ekholmsskolan surrar det av kreativitet. Eleverna sitter böjda över modeller av stadsdelar och ord som kollektivtrafik och hållbarhet studsar mellan dem.
Ellen Carlsson och Siri Andersson har byggt en stadsdel där invånarna har stora möjligheter att odla sin egen mat, det finns åkrar i utkanten och odlingslotter på innergårdarna. Stadsdelen har vårdcentral, förskola, skola, fotbollsplan, tennisplan och ett stall.
– Vår stadsdel är självförsörjande med el. Här finns ett fält med solceller och några vindkraftverk som vi har lagt en bit bort från bebyggelsen så att de inte ska störa människorna som bor här, berättar Ellen Carlsson.
Uppgift: Bygga Djurgården
Under flera år har niorna på Ekholmsskolan haft ett slutprojekt i ämnet teknik som går ut på att de ska bygga en modell av Linköpings blivande stadsdel Djurgården. Projektet inleds med en teoridel där man diskuterar vilka tekniska system och funktioner som behövs för att en stadsdel ska fungera och vara en trevlig plats att bo på. Därefter ska eleverna planera och bygga en modell av en stadsdel som är bra för både människor och miljö. Ramarna är tydliga, stadsdelen ska ha plats för 3 000 människor och ytan ska vara ungefär 1 500 X 700 meter. Stadsdelen ska vara självförsörjande med el och eleverna måste tänka på vattenförsörjning, återvinning och hantering av avfall.
Eleverna formar hur stadsdelen Djurgården kan se ut i framtiden.
– I det här projektet ryms många av de viktiga områdena i teknikämnet, som tekniska system, konstruktion och hållbar utveckling. Det har också en social dimension, stadsdelen ska vara trevlig att bo i för alla människor oavsett hur mycket man har i plånboken, berättar Karin Svensén som är lärare i matte, teknik och NO.
– Arbetet med att utforma en stadsdel synliggör tekniken och gör att den kommer närmare elevernas vardag. När teknik blir mjukare och inte längre associeras med något som är hårt och industriellt engagerar det tjejer lika mycket som killar, fortsätter hon.
Mer än bara hus
Projektet avslutas med att eleverna får skriva en rapport där de motiverar varför de har byggt sin stadsdel på ett visst sätt. Vad får det för konsekvenser om man vill att den ska vara bilfri? Hur löser man människors transportbehov då?
Anton Roberthson i 9C håller på att limma fast en klätterställning vid en plats för lek och idrott. Han och kompisen Adam Agebjörn vill att deras stadsdel ska ligga i teknikens framkant och har försett den med ett portabelt kärnkraftverk för elförsörjning.
– Det är roligt och kreativt att bygga Djurgården. Man lär sig att det måste finnas många saker i en stadsdel, inte bara hus, säger Anton Roberthson.
Adam Agebjörn, Karin Svensén och Anton Roberthson diskuterar vad som får plats på stadsdelens begränsade yta. Finns det utrymme för en kvarterskrog?
Några elever säger att de har fått ökad förståelse för hur politiker och stadsplanerare tänker. Det finns många aspekter man måste ta hänsyn till när man skapar en bra miljö för människor att bo i.
I ett rum sitter en grupp tjejer som har byggt en stadsdel med bostäder i olika storlekar och solceller på taken. De har bevarat så mycket skog som möjligt i området.
– Det här ska vara en stadsdel med mycket naturfeeling. Vi försöker tänka på vad som kommer att vara bra i framtiden, förklarar Athina Mollazadeh.
När tjejerna får frågan om de kan tänka sig att jobba med teknik när de blir äldre åker två av sex händer upp.
"Eleverna vill inte gå hem"
Stadsdelsprojektet tar en stor del av teknikämnets tid i nian men Karin Svensén tycker att det är väl använd tid. Eleverna intresserar sig för varandras modeller och det väcker bra samtal om teknikens roll i vardagen.
– Det enda problemet med projektet är att eleverna inte vill gå hem, säger hon och skrattar.
Karin Svensén tycker att teknikämnet håller på att få högre status efter att länge ha varit åsidosatt. Men hon är orolig för att den reviderade kursplanen för teknik ska göra ämnet alltför abstrakt och teoretiskt i högstadiet.
– Jag är rädd att teknikämnet kommer att uppfattas som för svårt och då riskerar man att förlora kreativiteten och glädjen, säger Karin Svensén.
Text: Johan Sievers
Foto: Jeppe Gustafsson
