För Fred och Matilda är uppdraget som stödfamilj till 12-åriga Malin deras första. Trots det känns de trygga, stabila och engagerade som uppdragstagare.
– Många är kanske rädda för att ta första steget, men var inte det. Det är så värt tiden och engagemanget. Det var så klart lite nervöst i början över hur allt skulle gå. Men Malin boostar oss med energi under tiden hon är här och tillför mycket till vår familj, berättar Fred.
Matilda berättar att hon fick veta via jobbet att behovet är stort när det gäller att ta en insats för barn med funktionsnedsättning.
– Jag hörde av mig och lämnade kontaktuppgifter till kommunen. Sedan gjordes en utredning av oss, där en del var ett hembesök hos oss. Där vi pratade om vad vi skulle kunna tänka oss i insats och i tid. Jag hade en fördom att man blev tilldelad ett barn eller ungdom, men så var det ju inte. Man får säga nej för matchningen är så viktig. Vi matchades ihop med Malin och det blev verkligen lyckat, säger Matilda.
Återhämtning och miljöombyte
För Malin är helgerna hos Matilda, Fred och Charlie en tid för återhämtning och miljöombyte, där hon är en del av familjen. Fördomen att ta emot ett barn eller ungdom med funktionsnedsättning kan vara att personen har ett stort omvårdnadsbehov, men så är det inte. Oftare är det kognitiva svårigheter som gör att barnet eller ungdom har behov av stödfamilj.
– De anpassningar vi gör är att vi ser till att hennes energi räcker till de aktiviteter som vi gör under helgen. Om vi till exempel ska iväg under eftermiddagen, tar vi det lugnare på förmiddagen. Och hon och Charlie går så bra ihop. Vissa gånger gör vi kanske något extra och då planerar vi in det när hon är här. När hon är här, så är hon en del av vår familj, berättar Matilda.
– Det blir familjehäng när hon är här, kalas hos släktingar eller besök i sommarstugan. Det handlar om att låta barn och ungdomar få vara i ett hem som är lugnt och tryggt, lägger Fred till.
Familjen tänker att så länge som Malin har behov av en stödfamilj ska de fortsätta vara det för henne. När de tog sig an uppdraget tog det två-tre gånger innan de kände att de lärde känna varandra.
– Det handlade om vad hon tycker om att göra, läggningsrutiner och annat praktiskt. Det gick förvånansvärt snabbt till att hon var inne i våra rutiner. Vi fick då också veta av Malins mamma att hon ville att Malin skulle få en känsla för ett vardagligt liv. Vi har väldigt bra kontakt och brukar höras av på onsdagarna inför helgen för att stämma av läget, säger Matilda.
Vill visa hur man är en bra medmänniska
Både Fred och Matilda berättar att de blir emotionellt engagerade och när det händer saker i Malins liv blir de också påverkade å hennes vägnar.
– Ibland skulle man vilja göra mer än man kan, men det finns situationer då man heller inte ska det. Det är en balansgång, säger Fred.
Vad ger det er att vara uppdragstagare?
– Vi har hus, god ekonomi och ett stort skyddsnät, och har man möjlighet så ska man hjälpa de i samhället som inte har det. Så ser vi på det, och så vill vi visa Charlie hur man är en bra medmänniska. Det är även för vårdnadshavarnas skull som uppdraget är viktigt för vi avlastar för dem, förklarar Matilda.
Matilda uppmanar alla som är lite intresserade att gå på en informationsträff i sin kommun. Att lyssna in och var nyfiken på uppdraget.
– Ge det en chans. Om det inte är rätt i tiden nu att ställa upp, så kanske det kommer senare i livet. En helg i månaden, lägg det på ett barn som behöver ett tryggt stöd i livet och miljöombyte. Ta kontakt med din kommun och ta sedan ställning när ni fått information, avslutar Fred och Matilda tillsammans.
Malin heter egentligen något annat.
