Nej, det har vi inte. Utöver alla mänskliga medarbetare har vi ett, inte obetydligt, antal djur som på sätt och vis också är anställda på kommunen. Även de arbetar för alla Linköpingsbors skull.
En del är säsongsjobbare, låt oss kalla dem inhyrda konsulter, en del har fast anställning. En del sköter markservicen, en del är mest sällskap. Men alla är de likväl medarbetare på Linköpings kommun och lika viktiga för kommunens breda palett av verksamheter. Här får du träffa några av dem.
Betesdjur
Varje vår, runt 1 maj, släpps hundratals kor ut på naturbete i Tinnerö eklandskap. Det är ungefär 200 kor, kvigor, kalvar och stutar av raserna Simmental, Hereford och Aberdeen angus som har till uppgift att beta markerna till en bra bit in i november, beroende på väder. Till sin hjälp har de cirka 300 tackor plus lamm som betar i de norra delarna av naturreservatet.
– Vi har samarbete med cirka 25 djurhållare med ungefär 1 000 djur som betar nästan lika många hektar hagmarker på kommunens mark, säger kommunekolog Anders Jörneskog.
Tinnerö eklandskap utgör ungefär hälften av kommunens betade areal och ganska stora ytor betas även vid Mörtlösa och Tallboda. Utöver kor och får finns också en del hästar på naturbete i kommunen, bland annat vid Ullstämma och Stora Aska.
Gräsklippning och turkörning
Så här års blir det en hel del gräsytor i kommunen som måste underhållas. För det mesta används motorgräsklippare till detta men på några platser i stan används helt andra hästkrafter – riktiga hästkrafter.
– De gillar det. Man ser det på dem. De tycker om att komma ut, säger brukskusken Rickard Samelius från Solbergas Nordsvenskar när han spänner för den manuella gräsklipparen efter 17-åriga nordsvensken Hera.
Skäggetorp, Ryd, Åbylund, Fridhemsparken med mera – ungefär 10 hektar gräsyta klipps på det här sättet. I det här fallet är det Trädgårdsföreningen som ska få den här lite lyxigare behandlingen.
– Normalt sett klipper vi ungefär en gång i veckan men om det är varmt måste vi köra oftare i just Trädgårdsföreningen eftersom de ytorna bevattnas, säger Rickard Samelius.
Ibland får Hera och några av hennes kollegor även dra helt andra ekipage. Under sommaren anlitas Rickard tillsammans med sin fru Eva för turkörning med fem av deras hästar i stadskvarteren i Gamla Linköping.
Lantdjur på Valla gård
Inte långt från stadskvarteren i Gamla Linköping finns Valla gård med sina getter, kaniner och höns. De här djuren måste vara några av de allra mest kända i hela Linköping – även om många kanske inte ens tänker på att de är kommunala medarbetare.
– Djuren är en viktig del av det fina rekreationsområde som Gamla Linköping är för Linköpingsbor och övriga besökare. Många har faktiskt inte möjlighet att komma i kontakt med djur i sin vardag utan kan då få chansen att komma och besöka och titta på våra djur i sina hagar och inhägnader, säger djurvårdare Maria Persson.
Gamla Linköping är dessutom genbank för flera raser såsom lappget, gotlandskanin, mellerudskanin och kindahöns. Arbetet handlar om att bevara dessa svenska lantraser och deras viktiga egenskaper för eftervärlden.
På Valla gård finns ett 40-tal djur men antalet varierar mycket eftersom man får tillökning regelbundet. Den allra hektigaste tiden är dock på våren.
– Det är den bästa tiden på året. Allt börjar bli grönt och de flesta av våra djur får ungar. Killingar, kaninungar och kycklingar – en riktig babyboom, säger Maria Persson.
Exotiska djur
Det regionala science centret Fenomenmagasinet är just nu mitt uppe i en flytt, från Gamla Linköping till Galaxen (G-huset) på universitetsområdet, men även här finns flera kommunala djurmedarbetare som bör uppmärksammas – dessutom av det lite mer exotiska slaget. Här samsas fiskar, skorpioner, spindlar och diverse reptiler från världens alla hörn.
En av de mest kända medarbetarna är kungspytonormen Lill-Kalle som nära nog har kramat alla barn i Linköping. Det är dessutom ett jobb som har gått i arv.
– Vi har väldigt låg personalomsättning här, säger verksamhetschef Åsa Mistrén Kämpe och skrattar.
Under nästan 20 år har nämligen Kalle, Lill-Kalles pappa, träffat besökare från hela Östergötland.
– Föräldrar och mor- och farföräldrar som besöker oss med sina barn och barnbarn har träffat Kalle och nu får nästa generation träffa Kalles son. Det är fantastiskt att få arbeta i en verksamhet som flera generationer har en relation till.
Men alla djuren på Fenomenmagasinet tjänar ett högre syfte än att bara skådas och kännas på.
– Ingen av våra medarbetare här är endast för att tittas på. Alla har en funktion – såväl människa som djur. Djuren levandegör många av de olika fenomen som besökande elever teoretiskt studerar i skolan exempelvis inom ämnena fysik, kemi och biologi. De hjälper oss också att motivera, väcka intresse och tydliggöra begrepp som elektromagnetisk strålning, biologisk mångfald, kretslopp och klimatförändringar, säger Åsa Mistrén Kämpe.
Vårdande djur
Inte alla medarbetare har en uttalad arbetsuppgift. Att bara vara kan vara en nog så viktig uppgift (om man är ett djur alltså) vilket flera vård- och omsorgsverksamheter i Linköpings kommun har tagit fasta på. Hundar, katter, kaniner och höns finns på olika boenden runtom i kommunen – en del är tillfälliga, andra permanenta.
– Vi hade några kycklingar från början som vi bara skulle ha tillfälligt. Men de boende tyckte att de skulle vara kvar så då fick vi bygga ett hönshus, säger Mattias Tuvesson, verksamhetschef på Valthornsgatans vårdboende.
– Hönsens jobb är att vara en attraktion i trädgården – att få de äldre att gå ut, ha något att titta på och prata med. Förvånansvärt många av de äldre har även en relation till höns så det är extra roligt för dem.
Som om inte det var nog får de boende på Valthornsgatan dessutom ofta påhälsning av hunden Fluffy. Fluffy är en 4,5 år gammal pomeranian som brukar följa med matte tillika vårdbiträdet Sandra Lindström till jobbet.
– Det började med att det var lite svårt att få tag på hundvakt under pandemin men det har blivit en kul grej. Han sprider glädje och lugn och är väldigt uppskattad av de äldre, säger Sandra.
Katter är också trevliga sällskapsdjur som återfinns i flera kommunala verksamheter. En av dessa är Sune på Linghems vårdboende som är en väldigt uppskattad medarbetare. Sune är tio år och har varit på boendet sedan han var kattunge. Det började med att en medarbetares son hade två katter men bara kunde behålla den ena.
– Vi gick ihop några stycken och betalade för kastrering och sådant, sedan tog Linköpings kommun över försäkringar och allt. Så man kan verkligen säga att han är en kommunmedarbetare nu, säger Ann Liljekvist, samordnare på Linghems vårdboende.
Ann berättar att alla på boendet känner Sune och att han är väldigt populär. En del köper lite extra mat åt honom och det vet han om, så han har sina favoriter. Men han är en utekatt, rör sig fritt på boendet och kommer och går som han vill. Och det visade han med all önskvärd tydlighet genom att inte ställa upp på fotografering.
– Han är jättekelig – när han vill – men han bestämmer själv. Han är kungen på boendet.
Text: Johan Hermansson
Foto: Jeppe Gustafsson
