Linköpings kommun har sedan en tid tillbaka ett ökat fokus på trygghet. Den nylanserade Trygghetskartan är en del av detta arbete. Syftet med Trygghetskartan är att Linköpingsbor och personer som besöker staden på ett enkelt sätt ska kunna rapportera in platser där de känner sig otrygga och välja anledning till att de upplever otrygghet just där.
Orsaker till otrygghet
Att man upplever en plats som otrygg kan bero på många saker, menar Elisabeth Lundqvist som är enhetschef på Park och natur i Linköpings kommun.
– Det kan exempelvis handla om att man upplever en plats som mörk, ödslig eller har skymd sikt. Men det kan även vara en folksamling som skapar otrygghet eller att det sker vårdslös körning på en förbjuden plats.
Direkta fel så som till exempel klotter, skadegörelser eller brister på vägar ska fortsatt felanmälas på Linköpings kommuns webbplats eller lämnas in som synpunkt till Kontakt Linköping.
Analys av synpunkter
De synpunkter som kommer in genom Trygghetskartan kommer att analyseras för att se om det finns flera synpunkter på en och samma plats eller om någon särskild orsak till otrygghet är vanligt förekommande. Även åldersgrupp och könstillhörighet på den person som rapporterar in i Trygghetskartan kommer att analyseras för att rätt åtgärder ska kunna vidtas. Dessa uppgifter är frivilliga att lämna. Samarbete sker sedan med kommunens säkerhetsenhet men även med polisen och de större fastighetsbolagen, för att tillsammans kunna genomföra lämpliga åtgärder.
Trygghetsskapande åtgärder
Synpunkterna kan sedan leda till att exempelvis bristfällig belysning åtgärdas, buskage röjs eller att ordningsvakter och fältverksamhet finns på platser som upplevs otrygga. Synpunkterna blir även ett viktigt underlag för den framtida planeringen av Linköping som stad.
– Genom Trygghetskartan hoppas vi få in värdefulla insikter som leder till att Linköpings kommun kan göra ännu mer träffsäkra trygghetshöjande åtgärder. Synpunkterna blir även ett viktigt underlag för att kunna planera vår stad på ett sätt som skapar trygghet, förklarar Elisabeth Lundqvist.
Text: Nora Bohlin
