På senare år har den invasiva undervattensväxten skapat problem för Roxens badgäster och båtfolk. Vid flera tillfällen under sommaren 2019 hade exempelvis barnen i Linköpings jolleklubb svårt att komma ut på öppet vatten. Flera badplatser fick stänga.
Nu är ambitionen att bromsa vattenpestens tillväxt inom några områden i Roxen i ett gemensamt projekt mellan Linköpings kommun och båtklubbarna.
– Kommunen har ett ansvar för att upprätthålla en farbar farled, både för kanalbåtar och fritidsbåtar. Nu har vi fått möjlighet till finansiering av ett projekt. Det är positivt att kunna göra något tillsammans med båtklubbarna, säger Elisabeth Lundqvist, som är avdelningschef på Miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen.
Det är Havs- och vattenmyndigheten som via länsstyrelsen finansierar projektet genom så kallade LOVA-medel. LOVA står för lokala vattenvårdsprojekt. Roxenprojektet får ungefär en miljon kronor, som ska räcka i tre år.
Skörda vattenpest
– Det finns väldigt få metoder som fungerar mot historiska övergödningssynder, säger Lena Tasse, medlem i Linköpings segelsällskap och initiativtagare till projektet. I Roxens sediment finns massor av fosfor som har ackumulerats där under årtionden. Nu göder den vattenpest och andra vattenväxter, och vi som bor nära Roxen och vill kunna njuta av vår sjö ser hur illa det är ställt.
Övergödning är ett stort problem i de flesta svenska sjöar och vattendrag, liksom i Östersjön där den orsakar algblomningar. Även om utsläppen av kväve och fosfor numera har minskat betydligt, så finns det fortfarande mycket fosfor bundet i Roxens sediment.
Principen bakom det nya projektet, Blå Roxen, är att skörda vattenpest genom att ta upp den på land. När vattenpesten lyfts ur sjön, så tas också överflödig näring bort ur Roxens sediment. En idé är att prova att göra biogas av skörden, men mycket kommer troligen att läggas på tippen.
Om det görs i stor skala och på lång sikt kan övergödningen minska. Metoden fungerar bara om alla nya källor till övergödning, såsom orenade avlopp eller läckage från hagar och odlingsmarker, minimeras så långt det går.
Projektgruppen som ska leda arbetet med att skörda vattenpest i Roxen. Från vänster Tomas Fast, vice ordförande Linköpings segelsällskap, Anna-Stina Påledal miljöplanerare Linköpings kommun och Lena Tasse, projektledare Linköpings segelsällskap. Foto: Lena Tasse
Svårt få bort helt
Båtklubbarna kommer att stå för själva skördearbetet med hjälp av en maskin. Det sker framför allt i Stångmynningen vid Roxen. Kommunens insats bli att ställa upp containrar och transportera bort växtmaterialet. Det behöver rinna av före transport och måste hanteras på rätt sätt för att undvika spridning.
Däremot är skörd inte ett sätt att få bort vattenpesten för alltid. Det handlar om enorma volymer.
– Tyvärr kommer vattenpesten att växa upp igen, förklarar Anna-Stina Påledal som är miljöplanerare på Linköpings kommun.
– Det finns i nuläget ingen bra metod för att ta bort den helt. Det viktiga är att minska dess spridning så mycket som möjligt och vara noggrann med att inte få med sig fragment av växten när man flyttar en båt mellan olika vatten.
Båtsportens framtid
För segelsällskapet är det viktigt att kunna ta sig ut på Roxen. Förra sommaren fastnade flera segelbåtar fastnade i växtligheten och sjöräddningen kunde inte ingripa eftersom deras båt inte heller kunde ta sig ut.
– Om inget görs åt situationen är segelklubbarna i Linköping dödsdömda, säger Per Johansson, ordförande i Linköpings segelsällskap.
– Detta är en i grunden fantastiskt bra hamn, med bekvämt cykelavstånd från Linköping och direkt anslutning till Kinda och Göta kanal. Många seglare har sina båtar här över vintern men vill kunna komma ut i Östersjön till sommaren. Om de riskerar att bli fast här under sommaren kommer de att lägga båten i en annan hamn istället.
Och då försvinner möjligheten för Linköpingsborna att segla på hemmaplan.
– Vi har lyckats starta många roliga aktiviteter som till exempel nybörjarseglingar, tjejseglingar, studentseglingar och segling med modellbåtar. Det har dragit många nya medlemmar till klubben, men det bygger på frivilliga insatser och att det finns erfarna seglare på plats.
Text: Claes Lundkvist