Klassrummen behöver utformas för varje elevs behov. Genom fler generella anpassningar skapas möjligheter för fler elever att fungera bättre och lära sig mer. Och färre individuella anpassningar behöver göras.
– I klassrummet kan det handla om platser där man kan gå undan, att ha flera typer av stolar, sittkuddar, eller att man kan stå upp, eller varför inte en trampcykel om man har svårt vara stilla, säger Åsa Strömberg.
I februari tillträdde hon den nyinrättade tjänsten som elevhälsochef i kommunen. Det innebär inte att hon är chef för skolornas elevhälsoteam, det är fortfarande rektorerna som har det ansvaret. Hennes ansvar är att utforma och hålla i en övergripande likvärdig strategi för hela kommunen. Och det börjar med en genomlysning av elevhälsoarbetet runt om på skolorna.
Mycket görs redan.
– Det pågår spännande arbete på många skolor. Vi har drivna, skickliga rektorer som gör bra saker.
Brinner för sitt jobb
Innan Åsa Strömberg började sin nuvarande tjänst arbetade hon som elevhälsochef i Åtvidabergs kommun där hon även drev arbete kring samverkan skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård.
– Dessförinnan har jag arbetat som lärare och rektor. Jag har alltid haft ett stort intresse för elevhälsofrågor och de utmaningar som skolan möter kring elever med särskilda behov.
Vad är det bästa med din nya roll?
– Det är en oerhört inspirerande uppgift att få vara med och förverkliga den vision och strategi för elevhälsoarbete som politiken och verksamheten har tagit fram tillsammans. Varje dag möter jag skickliga rektorer och elevhälsopersonal som gör skillnad på riktigt för varje elev.
– Min ambition är att bidra till och skapa förutsättningar för likvärdighet och skapa bättre förutsättningar för rektor att leda elevhälsoarbetet på sin skola tillsammans med elevhälsopersonalen. För de barn och unga som har det allra tuffast räcker det inte med en bra elevhälsa utan då krävs det också god samverkan med socialtjänst och hälso- och sjukvård. Den samverkan vill jag vara med och utveckla.
Viktigt att samverka för elevens bästa
Åsa Strömberg menar att det ofta finns en framåtanda i hälsoarbetet. Man börjar i det fysiska och konkreta, kanske med rörelse, pulshöjande aktiviteter. Det utvecklas till att titta mer på arbetsformerna för elevhälsan, hur man kan organisera och stötta bäst. Vanan att arbeta tvärprofessionellt utvecklas. Och det landar i bästa fall i förståelse och respekt för olikheter och varje elevs behov – utan att därför vara utpekande.
Något som Åsa Strömberg trycker extra på är samverkan med andra myndigheter. Men det kan också vara en kritisk punkt.
– Ibland räcker inte skolans kompetens till, eller de insatser som krävs ingår inte i skolans uppdrag. Då måste vi kunna vända oss till socialtjänsten eller hälso- och sjukvården. Därför är det så viktigt att vi hittar former för samverkan så att den inte blir personbunden. Då kan ärenden lätt hamna mellan stolarna.
Text: Anika Agebjörn/Emmilie Engström
Texten är hämtad ur Utbildningsförvaltningens tidning Lärorik nr 3 2019
Texten är hämtad ur Utbildningsförvaltningens tidning Lärorik nr 3 2019
