Vid ett nyplanterat körsbärsträd i Övre Vasastaden sitter en liten dosa strax intill stammen. Dosan är kopplad till en sensor under marken som känner av hur fuktig jorden är för tillfället. Denna information går sedan enkelt att läsa av på en dator flera kilometer bort.
Satsningen på sensorsystemet är ett samarbete mellan Tekniska verken-koncernen och Linköpings kommun. Stadsträdgårdsmästare Liselott Johansson ser stora fördelar med tekniken. Den kan göra att kommunens entreprenörer inte åker ut och vattnar i onödan, utan bara när det verkligen behövs.
– Vi kan vara återhållsamma med både vatten och transporter. Det handlar mycket om miljöhänsyn, säger hon.
Kan ge larm
Sensorer som kan känna av fukt i jorden har funnits en längre tid. Men den teknik som nu används gör att sensorerna kan kommunicera till mottagaren över långa avstånd.
– Informationen visas som en graf, och det går även att få larm vid en viss fuktnivå, säger Emanuel Lindblad, affärs- och verksamhetsutvecklare på Utsikt Bredband i Tekniska verken-koncernen.
Han berättar att det också går att se hur fuktnivån för ett träd har utvecklats under en längre tid. Tack vare alla mätvärden som samlas in kan det i framtiden till och med bli möjligt att förutsäga när det är dags att vattna.
"Tror på detta"
När flera träd står nära varandra är det inte nödvändigt att ha en sensor på varje träd. Men om träden står i en sluttning, eller om något träd står i skugga, kan det behövas ett par olika enheter. Linköpings kommun har just nu ett trettiotal markfuktssensorer. Hittills har de använts i Övre Vasastaden och i Vallastaden. Några ska snart placeras ut i ett nyetablerat område i Vikingstad.
– Vi börjar med dem som ett test. Men vi tror mycket på det här. När vi planterar många nya träd är det här alldeles ypperligt. Och det handlar inte bara om att läsa av fukten, utan också om att se vilka jordarter som fungerar bäst, säger Liselott Johansson.
Hon tror att allt mer teknik kommer att användas i skötseln av staden framöver.
– Ett annat exempel som är på gång är papperskorgar med sensorer. De kan själva visa när de är fulla och behöver tömmas. Det är fantastiskt!
Text och foto: Per Conning
