Välfärdslandet Sverige står inför enorma utmaningar när det gäller kompetensförsörjning i framtiden. Det är ett faktum. Och Utbildningsförvaltningen i Linköping, med ungefär 6 000 medarbetare i kommunala förskolor, grundskolor och gymnasieskolor, är inte förskonade.
– Vi sitter på en guldgruva i Linköpings kommun. Och det är alla medarbetare. Vi har den här utmaningen framför oss men vi har samtidigt all den här kompetensen inom organisationen. Hur kan vi nyttja det? frågar sig Simon Hjort och fortsätter:
– Den samlade kompetensen – vårt humankapital – är vår styrka. Vi kan inte stänga in den för då kan det inte växa. Det måste ut. Hos oss har vi rent konkret löst det genom Skolutveckling från mitten.
Minska glappet
Simon Hjort är lärare och lektor i skolutveckling på Utbildningsförvaltningen i Linköpings kommun. Han är en av dem som har varit med och utformat den strategi man valt att kalla Skolutveckling från mitten och han agerar bland annat stöd för skolorna i arbetet med densamma.
Skolutveckling från mitten utgör ett gemensamt ramverk för en sammanhållen skolutveckling i kommunen. Strategin syftar till att minska glappet mellan klassrum och förvaltning för att säkerställa kvalitet och likvärdighet i Linköpings förskolor och skolor.
– En del kanske kan tycka att det är fel att prata i termer av en koncern men jag tror att det inte är så fel. Det krävs att vi hjälps åt, inte bara på grund av de resursmässiga utmaningar vi står inför utan också för att det faktiskt är komplicerat att bedriva skolverksamhet, säger Simon Hjort.
Hur går arbetet? Simon Hjort är på besök hos Bäckskolan i Berga för att ta del av deras erfarenheter.
Delar med sig
Konkret går det till så att grupper av rektorer och lärare med olika uppdrag från olika skolor möts under ledning av deras verksamhetsområdeschef. "Mitten" syftar på att grupperna befinner sig i mitten av kvalitetskedjan, mellan klassrum och huvudman. Varje förskola och skola tar fram tillvägagångssätt för att utveckla undervisningen, utvärderar utfallet och delar med sig av slutsatser som sedan sprids vidare i organisationen, bland annat i sociala medier genom hashtaggarna #förvarjebarn och #förvarjeelev.
– Utgångspunkten är: “Vad behöver vi förbättra hos oss?” Strategin bygger på medarbetarnas engagemang och ägarskap. Formen är gemensam men inte nödvändigtvis innehållet, eftersom förskolorna och skolorna har olika behov. Det handlar om att alla känner att de har möjlighet att bidra.
Arbetet med Skolutveckling från mitten är nu inne på sitt femte år och man kan se tydliga förbättringar på både meritvärden, där snittet har stigit, och ökad behörighet till gymnasiet. Arbetssättet har påbörjats även i gymnasieskolan och i Linköpings vuxenutbildning Linvux och därmed nyttjas det snart i alla Linköpings kommuns skolformer. Och ryktet om strategin har spridit sig – även utanför skolans väggar.
Positiva sidoeffekter
– Strategin är unik för Linköping. Vi märker av ett stort intresse för det, både bland lärarna inom organisationen och andra kommuner. Det här arbetet bildar en koppling mellan olika förskolor och skolor – och det attraherar, säger Simon Hjort.
För även om det ytterst handlar om varje barns och elevs lärande, utveckling och framsteg finns det alltså flera positiva sidoeffekter.
– Det är ett lite annorlunda arbetssätt än vad man normalt sett arbetar med – ett verkligt professionellt lärande. Hur blir jag bättre på mitt arbete? Hur lyfter vi vår yrkesroll? Det här gör oss i slutändan mer attraktiva som arbetsgivare och vi kan försörja kompetens genom att skapa kompetens.
Text och foto: Johan Hermansson
