Glasspapper, fimpar och take away-muggar hör inte hemma på marken. Trots att det faktiskt är olagligt att kasta skräp på backen är nedskräpning fortfarande ett stort och kostsamt problem i de flesta städer. Linköping är tyvärr inget undantag. Det är just detta Håll Sverige rent vill uppmärksamma och motverka den 17 september.
– Det är kommunens ansvar att det finns tillräckligt med papperskorgar runt om i staden men att skräpet sedan hamnar på rätt plats är ett kollektivt ansvar som ligger på invånarna. Håll Sverige rent-dagen är ett roligt sätt att uppmärksamma en fråga som annars lätt upplevs tråkig, säger Niclas Alsö, miljösamordnare på Linköpings kommun och projektledare för Håll Sverige rent-dagen i Linköping.
Del av globalt engagemang
Det är inte bara i Sverige människor plockar skräp på lördag, Håll Sverige rent-dagen är del av det globala engagemanget World cleanup day. År 2021 deltog mer än 8,5 miljoner personer i totalt 191 länder. Det är därmed världens största evenemang av sitt slag.
– Även om Håll Sverige rent-dagen givetvis inte på egen hand löser problemen med nedskräpning runt om i världen är det en bra start och allting måste ju börja någonstans, säger Niclas Alsö.
Samarbete mellan kommun och seniorer
Årets engagemang sker i samarbete med PRO och SPF, två av kommunens största seniorföreningar. Det kommer att finnas bemannade stationer på fyra platser i staden dit man kan komma för att umgås och plocka skräp tillsammans. På plats i tälten kommer det att finnas plockutrustning samt möjlighet att lämna in skräpet som hittats. Det bjuds även på kaffe.
– Det är jättekul att vi fått möjlighet att samarbeta med seniorföreningarna i år. Detta är en dag för alla, gammal som ung. I och med samarbetet hoppas vi att även de äldre i kommunen ska känna sig välkomna att delta, säger Niclas Alsö.
Om man inte har möjlighet att ta sig till någon av kommunens stationer kan man såklart även plocka skräp på egen hand där man befinner sig. Läs mer om Håll Sverige rent-dagen och anmäl egna engagemang via länken nedan.
Text: Evelina Gleisner