– Den process som uppstår med en våldsam man kan bryta ner vem som helst, säger Mikael Nilsson, gruppchef på enheten Våld i nära relationer på Råd och stöd. Hans enhet erbjuder gruppsamtal eller individuella samtal för män, kvinnor och barn som är utsatta för eller utsätter sin partner för våld. Barnen är inte sällan tysta vittnen till grälen, bråken och misshandeln.
Till mottagningen Våld i nära relationer sökte sig 340 personer när den sista räkningen gjordes 2018. 220 av dem gick vidare till någon form av insats.
Konsekvenser
Mikael Nilsson arbetar i ett team på sju personer, en del av dem arbetar deltid.
– Vi arbetar med partnervåld och dess konsekvenser och det vi hjälper till med är bearbetning och behandling. Man kan få stöd, antingen individuellt eller genom att gå i grupp. Förhoppningen är att personen som söker hjälp ska förstå våldets spiral och sig själv.
När en person söker hjälp bjuds hon eller han först in till ett informationssamtal. Där får personen information om hur våld fungerar och om vad mottagningen kan erbjuda. Man gör också en bedömning av hur säkerheten för personen och barnen ser ut akut. Efter det kan den hjälpsökande gå vidare till ett samtal där våldet kartläggs. Då gör man också bland annat en hot- och riskbedömning och kartlägger barnens situation. Först efter det är det dags att prata om ifall hon eller han vill ha individuellt stöd eller gå i en grupp.
Den som kommer till mottagningen och är utsatt för våld känner ofta skam och har ofta också tappat tilliten till andra människor, de känner inte att de duger. Det gäller barn och det gäller vuxna.
Bakre raden: Mats Westrin, Mikael Nilsson, Sofia Vestling Sköld, främre raden: Madeleine Hanberger, Maud Gustavsson, Camilla Strömberg (På bilden saknas Liselotte Karlsson)
Känslor
Männen i mansgrupperna har från början ofta inte kontakt med sina känslor. Det kan därför ta tid innan de på allvar känner exempelvis skam. I början är det mycket tid som går åt till att bortförklara och skjuta skulden på partnern.
– De känner ofta inte att de är ledsna eller besvikna. Möjligen kan någon säga att han har en klump i bröstet. I gruppen kan de lära sig att känna och sätta ord på sina känslor. Mannen ska ta ställning till hur han vill vara som person och ta ansvar för konsekvenser av sina val. Han måste förses med och hitta andra verktyg än våld. Det krävs mognad för att bära skam och ta ansvar för det man har gjort. I en grupp får man möta andras reaktioner. Den som utövar våld lär sig hitta alternativ till att använda våld och den som är våldsutsatt kanske börjar känna tillit så att hon kan öppna sig, och berätta.
– Man behöver inte vara ensam och man lär sig sätta ord på sin berättelse. Det som känns svårast för kvinnorna är om våldet i familjen påverkar föräldraförmågan och de blir ifrågasatta utifrån sitt föräldraskap. I bägge grupperna kan man också ta fram sina starka sidor och kanske hjälpa andra i gruppen genom att dela med sig av sin erfarenhet. I samtalen får man också kunskap om hur våldet fungerar.
– Det är oväsentligt vad som har utlöst våldet. Utövaren är alltid ansvarig för sitt våld, säger Mikael.
Stannar kvar
– Det som ofta får kvinnan att stanna kvar i förhållandet är rädsla för vad som ska hända annars, ett outsinligt hopp om att det ska bli bättre, starka känslor för honom som kärlek och ansvarstagande, inte tro sig om att vara värd mer, viljan att förstå varför han slår. Ja, en lång rad saker som gör att det som för många är obegripligt plötsligt blir mer begripligt.
Utvärderingar av liknande insatser mot våld har gjorts på nationell nivå och de är försiktigt positiva enligt Mikael. Hans uppfattning är att man i Linköping jobbar bra med frågorna och att många män hittar andra verktyg än att slå. Både män och kvinnor väljer i hög grad att lämna sin partner efter behandlingen på mottagningen.
Våga ta snacket
Den 8 mars, på den internationella kvinnodagen uppmärksammar kommunen åter filmen ”En vecka fri från våld”. Den har setts av 55 000 personer och togs fram i syfte att motverka mäns våld mot kvinnor. Filmen är en del i kampanjen Våga ta snacket. Den är en del av Linköpings kommuns handlingsplan mot våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck.
Text och foto: Eva-Karin Strand Wåtz
