Som familjehem bidrar du till en tryggare vardag för barn och unga

I slutet av nittiotalet väcktes en idé om att bli familjehem, men eftersom Pernilla och Pierre fortfarande hade småbarn bestämde de sig för att avvakta. Idag är deras barn vuxna och flytten för drygt fyra år sedan kändes som början på ett nytt kapitel, ett kapitel där det var läge att återigen plocka upp bollen och bli familjehem. De bestämde sig därför för att göra en intresseanmälan till Linköpings kommun.

— Det är som om vi hela tiden har stått och väntat på att bli familjehem. Det är ju en process, dels med att det ska vara ett bra läge för oss att ta emot ett barn, men även med att hitta ett barn vars behov matchar med det vi kan erbjuda, berättar Pernilla. 

Att vara familjehemsförälder innebär i mångt och mycket att vara som en helt ”vanlig” förälder till ett barn som av olika anledningar inte kan bo kvar hos sin ursprungsfamilj och som i stället flyttar in i ditt hem och lever tillsammans med din familj på heltid. Här ingår allt som innebär att vara en förälder och att dela en vardag med varandra – man gör roliga utflykter och umgås samtidigt som man tjatar om läxor och skjutsar till träningar. 

— En pojke kom till oss som nioåring och då handlade det mycket om att känna av läget: hur går det i skolan? Hur ser vi till att han hittar nya kompisar? Vi hjälpte honom att börja spela fotboll, men insåg sedan att tennis mer var hans grej. Man provar sig fram tillsammans, det är viktigt för att det ska bli så bra som möjligt för båda parter, menar Pierre. 

Vad är det bästa med att vara familjehem?

— Att veta att man verkligen gör skillnad, att man ger ett barn trygghet och är en person som de behöver. Och självklart all kärlek man får tillbaka och att få se hur barnet utvecklas och börjar blomstra! Sedan har även vi utvecklats väldigt mycket, både som föräldrar och som personer över lag. Man ställs inför situationer som man kanske inte varit med om tidigare, men man tar sig också igenom dem och får fina erfarenheter, förklarar Pernilla. 

Det må vara så att Pierre och Pernillas äldre söner inte längre bor kvar hemma, men de är fortfarande fullt involverade i familjen. 

— De ser ju på pojken som en lillebror och kommer gärna för att hälsa på under helger och spelar spel, umgås och lär lillebror både det ena och det andra, berättar Pernilla och Pierre fyller i: 

— Hela den relation vi skapat som en familj är väldigt fin. Vi bygger snökojor och åker till Legoland, men där emellan får vi vardagen att snurra med skola, middag, läxor och träningar.

Vad kan vara bra att tänka på?

Att vara familjehem kallas ibland för det tredelade föräldraskapet. Med det menas att familjehemmet, socialtjänsten och de biologiska föräldrarna samarbetar kring barnet. Samarbetet med socialtjänsten innebär bland annat att man får stöd i sitt uppdrag genom till exempel utbildning och handledning.

— Använd dig av det kontaktnät och den hjälp som erbjuds. Man måste vara inställd på att uppdraget kan innebära både medgång och motgång, vilket gör att en hjälpande hand kan vara viktigare än någonsin, menar Pernilla. 

Pierre fyller i: 

— Att vara familjehem är som en livsstil, därför är det viktigt att du verkligen känner att det är rätt tidpunkt i livet att ta sig an ett sådant uppdrag. Ge det sedan en ordentlig chans, det kan ta ett tag att lägga grunden och komma i fas med ditt nya kapitel i livet.

Vill du får mer information eller anmäla ditt intresse för ett uppdrag?

Mer information om att vara familjehem