“Hela mitt liv snurrade runt att göra tvångshandlingar"

När Julia gick första året på gymnasiet hade hon väldigt starka katastroftankar, tankar om att hemska saker skulle hända. Det fanns till exempel nätter då hon var livrädd för att somna, för hon trodde att hon aldrig skulle vakna upp igen.

– Det påverkade min skolgång samtidigt som jag mådde väldigt dåligt av det, så jag började gå till en skolkurator. Genom henne skickades jag vidare till psykiatrin, och där konstaterade man snabbt att jag led av tvångssyndrom (OCD), säger Julia.

Ett sätt att dämpa ångesten

Julias sätt att hantera katastroftankarna var genom att skapa tvångstankar och tvångshandlingar. Hon började undvika vissa nummer och färger, och tänkte i vissa mönster. Det tog väldigt mycket tid och energi att utföra alla tvångshandlingar, samtidigt som Julia förklarar att det nästan tog ännu mer energi att försöka stå emot. Sjukdomen eskalerade snabbt och till slut blev det som att hela hennes liv snurrade runt att göra tvångshandlingar. Hon orkade inte ens lämna huset för att gå ut på en promenad eftersom så stora delar av promenaden gick åt till att utföra ritualer. Julia började därför isolerade sig väldigt mycket.

Trodde aldrig att hon skulle bli frisk

Till en början var Julia väldigt skeptisk mot att gå till psykiatrin. Tanken av att vara där och att få medicin kändes väldigt långt borta, Julia hade ju aldrig upplevt psykisk ohälsa förut.

– Jag tror också att jag förminskade sjukdomen, både för att jag kände skam men också på grund av fördomar. Men som tur var fick jag väldigt bra vård. Jag gick i kognitiv beteendeterapi (KBT) i två år och fick ångestdämpande. Det fungerade för mig och idag är jag i princip helt frisk, vilket jag trodde att jag aldrig skulle bli.

Julia fortsätter med att förklara varför hon hade så svårt att tänka sig ett liv utan OCD.

– I efterhand förstår jag ju att tvångstankarna och tvångshandlingarna inte hade någon koppling till verkligheten, vissa nummer kunde varken förhindra eller göra så att någonting hemskt skulle hända. Men när du är sjuk i OCD så är det otroligt svårt att skilja på vad som är verklighet och inte. Det är som att hjärnan skriker att någonting hemskt kommer att hända om jag inte utför vissa tvångshandlingar, vilket är både obehagligt och ångestframkallande.

OCD i Sverige

Julia har inte träffat någon annan med OCD, trots att 250 000 svenskar lever med det enligt WHO (World Health Organization). 

– Jag tror det beror på att psykiska ohälsa är så stigmatiserat, att vi inte pratar om det. Efter att jag fick min diagnos har jag sökt mycket på internet om det och det har hjälpt mig väldigt mycket att få höra från andra med samma erfarenhet. Jag skulle vilja att vi pratar mer med varandra, men också att vi blir bättre på att lyssna. På varandra och på oss själva, säger Julia.