Gunnar Elfström berättar om Brunskog Arkitektkontor
Linköpings kommun har som gåva erhållit Brunskog Arkitektkontors arkiv. Arkivet förvaras i Stadsarkivet och kommer att vara tillgängligt för forskning. Gåvan, som överlämnas av Lars Brunskog och hans familj, utgör ett ur många aspekter synnerligen värdefullt arkiv.
Den 1 februari 1908 öppnade den då 30-årige arkitekten Axel V. Brunskog sitt arkitektkontor på Stora torget 5. Han kom att under sina 38 år som verksam i Linköping mer än någon annan arkitekt sätta sin prägel på stadens centrala delar.
Efter Axel Brunskogs död 1946 övertogs verksamheten av hans måg, Herbert Brunskog. När denne drog sig tillbaka tog Herberts son, det vill säga Axels dotterson Lars vid. Familjen Brunskog har således under mer än hundra år varit verksam som arkitekter i vår stad. Det är nog inte många svenska städer, om ens någon, som kan visa upp något liknande. Under dessa drygt hundra år har tre generationer Brunskog byggt upp ett betydande arkiv med i princip alla originalhandlingar bevarade. Det är detta arkiv som nu Lars Brunskog, med stöd av sin familj, beslutat att som en gåva överlämna till Linköpings kommun.
Genom alla år har familjen ömt vårdat sitt arkiv, Lars Brunskog har personligen lagt stor vikt vid att vidmakthålla det. Det har varit förenat med såväl arbete som icke oväsentliga lokalkostnader och är frågan om en betydande kulturgärning. Allt detta medför att arkivet idag utgör en viktig källa för kunskapen om Linköpings bebyggda miljö.
Gåvan gör det möjligt för dagens fastighetsägare, boende, politiker, kommunala handläggare och intresserad allmänhet att få ökad kunskap om stadens byggnader. Detta är viktigt eftersom ökad kunskap ger ökat intresse och därmed är detta arkiv viktigt för att vi skall än bättre slå vakt om vår kulturmiljö. Att olyckliga förhållanden gjort att byggnadsnämndens arkiv har betydande luckor beträffande originalritningar, ökar betydelsen av att ritningsmaterialet beträffande de av tre generationer Brunskog ritade husen i Linköping blir tillgängliga.
Till allt detta skall läggas, att eftersom Brunskogs är ett av ett fåtal svenska arkitektkontor, som hållits inom en familj i över hundra år, har detta arkiv synnerligen få motsvarigheter i vårt land. Sannolikheten för att det kommer att studeras även av forskare, som inte bara ser det ur Linköpingsperspektiv, är således betydande. Samtalen kring arkivets framtid inleddes i samband med den utställning med material ur det Brunskogska arkivet som visades hösten 2008 på Stadsbiblioteket. Nu kan vi glädjas över att denna skatt säkerställs för framtiden.
Gunnar Elfström