Gustaf Linden, stadsarkitekt
Gustaf Linden var stadsarkitekt i Linköping 1912-1925 och hade redan tidigt ägnat sig åt stadsplanefrågor och gestaltning av och sammanhang i bebyggelsegrupper. Efter några år som praktiserande arkitekt i Stockholm, då han även var biträde hos byggnadsnämnden där från 1909, blev han anställd som stadsarkitekt i Linköping 1 maj 1912.
Vid sidan av uppdraget i Linköping var han fortfarande engagerad hos huvudstadens byggnadsnämnd. Att Linden anställdes i Linköping var en följd av inkorporeringen av S:t Lars socken 1911 och den raskt ökande befolkningen, som behövde mötas med ökat bostadsbyggande. Magistraten påtalade behovet av en renodlad stadsarkitekt. Uppdraget hade dittills skötts av stadsingenjören J. B. Carlson, som redan i början av 1900-talet utarbetat de båda stadsplanerna för norra och södra staden 1904-1911. Drätselkammaren insåg först inte hur snabbt förändringarna skedde och ansåg inte förrän våren 1912 att behovet av en stadsarkitekt var stort. Man konstaterade, att byggnadsverksamheten på kort tid kommit att visa ”ett för staden synnerligen glädjande uppsving”. Byggnadsnämnden begärde att en stadsarkitekt skulle anställas på villkor att denne inte skulle komma att konkurrera med stadens andra arkitekter. Nämndens ordförande, lektor Karl Beckman, hade efter kontakter i Stockholm funnit den, enligt hans mening, rätta personen, nämligen Gustaf Linden. Inför stadsfullmäktige presenterades hans gedigna meritförteckning, till vilken Beckman fogade upplysningen, att Linden ”af flera framstående arkitekter lämnats de bästa vitsord rörande förmåga och duglighet”.
Den nya norra stadsplanen, som bland annat omfattade stadsdelarna Hunneberg och Vasastaden, krävde samordning av byggnadsverksamheten. I denna del av staden strävade Linden efter att bebyggelsen skulle underordna sig det efter Axel Brunskogs ritningar år 1915 uppförda nya läroverket (Katedralskolan). Han integrerade även öppna platser och parker och såg över utformningen av gaturummen. Ett framträdande exempel är Konsistoriegatan, där han även lät plantera den trädsort som han tagit sitt namn efter, lindar. Även efter sin anställning i Linköping fortsatte Linden att in på 1930-talet utarbeta smärre stadsplaner utifrån samma grundtankar. Hans plankartor är konstverk som ger tydliga besked både om hans tankar och hur byggnadskvarteren skulle utformas.
Linden var påverkad av den engelska trädgårdsstaden och hade i Stockholm medverkat vid Lärkstadens tillkomst. Hans strävanden efter sammanhang och variation sammanfattades i den generalstadsplan för Linköping som han utarbetade till den internationella stadsbyggnadsutställningen i Göteborg 1923. Planen väckte där stor uppmärksamhet. Deltagarnas intresse för planen och hur den förankrats i Linköpings förutsättningar blev så stort, att Linköpings stad nödgades arrangera resor med extratåg för att Linden på plats skulle kunna visa hur planen skulle kunna genomföras. 1924 godkände stadsfullmäktige generalstadsplanen. Den fick, enligt ett omdöme, betydelse som ”stadsplanemetodiskt exempel”.
Generalstadsplanen strävade efter ordning och organisation av staden. De grundläggande idéerna har alltsedan dess legat till grund för stadens utveckling. Ett av huvuddragen i planen är att trafiken skulle organiseras med en ringled kring staden som sammanhållande länk. I takt med stadens expansion flyttades ringleden utåt och den gavs på senare i väster sträckningen Industrigatan-Vallarondellen-Vallaleden-Haningeleden, vilken dock inte fullbordades genom att Vallaleden aldrig byggdes. Lindens stadsplan innehåller också förslag på lämpliga placeringar av märkesbyggnader och – modernt för sin tid – en flygplats, vid Kallerstad.
Som noterats ovan avslutade Linden sitt arbete i Linköping 1925. Genom sina kontakter med Sten Westholm, stadsarkitekt från 1931, bidrog han med en serie stadsplaner för områden i stadens södra delar i början av 1930-talet. Sedan 1913 var Gustaf Linden också arkitekt vid överintendentsämbetet (byggnadsstyrelsen) och var 1930-1944 byggnadsråd och chef för byggnadsstyrelsens stadsplanebyrå. Gustaf Linden föddes 1879 i Aneboda i Kronobergs län och dog ogift i Stockholm 1964.
Bo Peter Persson, 2024
Linköpings stadsarkiv