Östgötagatans tillkomst och utbyggnad
Under en längre period 2024-2025 genomför Tekniska verken ett omfattande arbete med byte av vattenledningar på Östgötagatan från Vasavägen till Västra vägen. De etappvisa avstängningarna av gatan och korsningarna vid Konsistoriegatan, Hunnebergsgatan och Brunnsgatan har förorsakat betydande problem för såväl biltrafiken som gång- och cykeltrafiken. Att gatan är en av de viktigaste för stadens trafikflöden har tydligt demonstrerats. Men gatan är endast drygt 100 år gammal och i sin helhet öppnades den först 1928.
Bebyggelsen växte i takt med befolkningsutvecklingen. 1879 års stadsplan anvisade utbyggnad norr om Kungsgatan. Efter 1900 lades nya byggnadstomter ut på området, fastställda i 1906 års stadsplan för staden norr om Storgatan. När stadsingenjör J. B. Carlson 1904 renritade kartan till den nya stadsplanen, placerade han Östgötagatan i dess nuvarande läge. Embryot till gatan var den lilla Kattbrunnsgatan. Den sträckte sig från Kattbrunnen till Hunnebergsgatan, en ganska kort sträcka. Kattbrunnen, som är känd sedan lång tid, var belägen vid dagens korsning mellan Östgötagatan och Brunnsgatan. Den återfinns på Anders Nilssons karta 1696; under slutet av 1800-talet och 1900-talets början användes den som branddamm och stadsfullmäktige beslutade flera gånger under tiden 1867-1902 om upprensning av den. Namnet Östgötagatan beslutades tillsammans med de övriga gatunamnen i Hunneberg, Vasastaden och Västanstång av stadsfullmäktige 14 januari 1909 (§ 9).
Östgötagatan utlades etappvis med början omkring 1910, först från Västra vägen till Storgatan. Nästa del var sträckningen från Gustav Adolfsgatan till Hertig Karlsgatan efter kort tid förlängd till Sveagatan. När husen som nu har adresserna Östgötagatan 9 och 20 byggdes 1915-1917 lades Östgötagatan ut mellan dem med anslutning till Konsistoriegatan. Därifrån till Vasavägen fanns till början av 1920-talet endast en gångstig över åkermark. Staden hade 1907-1908 köpt gården S:t Pers kvarter 53 för att riva husen och dra fram Östgötagatan över tomten.
Östgötagatan, 1920-tal (Digitalt Museum)
Det finns ett foto från omkr. 1920 som visar hela miljön: till vänster syns Konsistoriegatan 6 (byggt 1917) och Östgötagatan 9 (1915) och till höger Östgötagatan 20 (1917) och Konsistoriegatan 10 (1912). I bakgrunden syns bostadshuset och ett uthus på tomten S:t Per 53.
Jämfört med Stånggrens karta från 1898-1900 ser man att flertalet uthus redan rivits. I avvaktan på att gatan drogs fram, hyrdes bostadsrum ut i de gamla husen. Efter 1925 revs byggnaderna och gatan byggdes klart och öppnades i november 1928. Därmed var Östgötagatan i sin helhet färdigställd. Under varje etapp försågs gatan med vatten- och avloppsledningar. Det är dessa som Tekniska verken nu förnyar.
Utdrag ur Stånggrens karta 1898-1900tal.
Miljön i området var helt annorlunda mot vad den kom att bli under 1900-talet. Från Västanågatan till Kungsträdgården bredde sig stadens kreatursutställningslokal ut sig från 1873 till dess att verksamheten 1915 flyttades till det nya slakthuset vid Steninge. Infarten till kreatursvallen var belägen i slutet av Tuppgränd, bestående ”av ett stort plank med väldiga dubbelportar” (Waldemar Bernhard).
Robert Marks von Würtemberg (1868-1961), som växte upp på Hunnebergsgatan 22 (Markska gården), berättar att på marknadsdagarna ”var den eljest så stillsamma Hunnebergsgatan fylld av ett brusande liv. Ängsligt bölande, ofta motstretande, fördes kreatur till eller från Vallen. Hästhandel och hästbyten…inleddes på Vallen, och i rasande fart provkördes Hunnebergsgatan upp och ned. Krogarna och de tätt belägna ölstugorna hade sin stora dag – ruset blev allt allmänna, ju mer dagen framskred. ’Luntan’ och andra notoriska fyllkajor gav touche åt stämningen. Gatan var obeskrivligt nedsmord av kreatursträck.”
(Min barndoms Linköping, sid 9.)
Bo Peter Persson, 2025
Linköpings stadsarkiv