Slöjdutbildning förr i tiden

Slöjd blev ett frivilligt ämne år 1882 i de svenska folkskolorna. Det kallades goss- och flickslöjd där flickorna skulle lära sig nyttig kunskap till hemmet och gossarnas nytta av slöjd var av mer pedagogiska skäl. Slöjden har sedan 1955 varit ett obligatoriskt ämne i den svenska skolan. 

Slöjdjournaler från arkivet för Sjögestads skoldistrikt.

De som undervisade flickorna var oftast småskolelärarinnor och de som höll i gosslöjden var oftast folkskolelärare och ibland andra hantverkskunniga män.

Flickslöjden innehöll sysslor som ansågs nyttiga för hemmet, så som att lappa och laga. De fick inte göra något dekorativt eller handarbete så som virka eller att sticka. Anledningen till det var att flickorna inte skulle ha slöjd för nöjes skull, de hade slöjd för att de behövde lära sig inför framtiden. Gosslöjden hade inte samma fokus på hemmet och lärare fick argumentera om varför gossar hade slöjd. Det vanligaste argumentet var att gossarna behövde röra på sig fysiskt för att klara av den vanliga skolan och för att upprätthålla sin fysik.

Ofta benämns ämnet som syslöjd eller träslöjd trots att detta aldrig varit en korrekt benämning. I s.k. slöjdjournaler som vi hittar i arkiven från de olika skoldistrikten benämndes undervisningen som gosslöjd (trä- och metallslöjd) och flickslöjd (textilslöjd). Trots denna uppdelning, efter kön och material, innehöll gosslöjden en liten mängd slöjd i textila material, även om fokus låg på slöjd i material av trä.

   
Anteckningar ur en slöjdjournal, flickor 1939.    

Anteckningar ur en slöjddagbok för gossar, åren 1920-1921. Här även betygsatt (vitsord).

I journalerna finns det noterat elevernas närvaro på lektionerna och ibland noterat frånvaroorsak i anmärkningskolumnen. Av någon anledning har läraren noterat mer i böckerna för flickslöjd och där går det att se vad som har tillverkats (grytlappar, vantar m.m). I böckerna för gossar finns oftast bara namn och närvaro. I en volym finns dock noterat vad som har skapats i trä- och metallslöjden (yxskaft, nyckelhängare m.m.).

I en publikation från Linköpings flickskola (Elementarläroverket i Linköping) nämns följande om slöjdarbeten: "Ett år åstadkom de små tredjeklassarna, 9 elever, tillsammans 31 fållade handdukar, 5 näsdukar och 1 docklakan medan klass 6 i flickskolan med sina 14 elever tillverkade 10 skjortor. För övrigt stickar eleverna muddar och strumpor, broderar örngott och nattygsväskor, lysdukar och äggpåsar med "languette". Det förekommer också arbeten med läderplastik och träsnideri. En klass tillverkar exempelvis två linjaler, 1 frimärkslåda, 1 träsko och 1 papperskniv."

Då det gäller undervisningen, så verkar uppdelningen i de olika materialinriktningarna präglas av elevernas kön och påverkat deras möjligheter att ha den slöjd de föredrog. Undervisningen förändrades organisatoriskt år 1969 och samtliga elever hade därefter båda materialinriktningar.

I Linköpings Stadsfullmäktiges handlingar till protokollen år 1920 kan man läsa i 1920 års stat att det totalt fanns 33 slöjdgrupper för gossar och 55 slöjdgrupper för flickor. De hade haft 135 timmar slöjd under året. 

Pia Wilhelmson Nord, Linköpings stadsarkiv, december 2023

Källor: 

• Linköpings stadsarkiv, arkivet för Sjögestads skoldistrikt
• Linköpings Stadsfullmäktiges Handlingar 1920, N:r 20.
• Linköpings flickskola - några glimtar ur en skolas öden. Rektor Inga-Lisa Sandström
• Artikel: Blod, svett och tårar - minnen från slöjdundervisning. Annelie Holmberg, lektor i textilvetenskap.
• Uppsats: Göteborgs universitet, inst. för kost- och idrottsvetenskap. Slöjd - ett eller två ämnen? Hur några lärare utbildade vid göteborgsutbildningen undervisar i slöjd. Johanna Karlsson, 2011.