Ladugårdskälla och brunnspromenaden
Välkommen till en av Linköpings äldsta källor och vår stads sista hälsobrunnsmiljö. Vid källan och vidare längs Stångån anlades en gång i tiden en vacker brunnspromenad med rader av olika trädslag. Här spatserade de eleganta brunnsbesökarna, iförda höga hattar och frasande klänningar. Tänk vilken syn!
Vy över brunnssalongen vid Ladugårdskälla.
Källa: Bild Linköping
Många hälsobrunnar var från början hedniska offerkällor som ansågs fyllda av kraft och magi. Under 1600- och 1700-talen började vetenskapsmän ta prov på källornas vatten och upptäckte att det innehöll flera nyttiga ämnen. Ladugårdskälla var inget undantag. Det järn- och svavelrika vattnet lockade årligen hundratals besökare till Ladugårdsgärdet.
Brunnskulturen blomstrar
Runt hälsokällorna växte en blomstrande brunnskultur fram. På platser som Ramlösa, Medevi och Loka brunn samlades kungligheter och andra välbärgade gäster. De umgicks, åt mat, drack brunn och isad punsch, och njöt av brunnsorkestern – samtidigt som de kurerade sig med lerbad, kalla bad och ångbad. På 1800-talet blev brunnsbesök ett vanligt nöje även för borgerskapet. För att de sjuka och fattiga skulle få tillgång till vattnet och behandlingarna krävdes dock intyg från sockenprästen.
Dricka brunn i Linköping
Brunnspromenader tillkommer
Ladugårdskällas vatten ansågs särskilt bra mot matsmältningsproblem, hemorrojder, gikt, reumatism och mensbesvär. Brunnsläkaren ordinerade även promenader. Därför anlades ett gångstråk med en stilig allé, från Stångebro till källan. Den populära brunnspromenaden blev en inspirationskälla för stadens styrande. Under krisåren mellan världskrigen, 1929 –1931, inleddes ett stort projekt där medel från Henric Westmans donationsfond kunde användas för att anlägga strandpromenader mellan Tannefors slussar och Stångebro.
Brunnsparken
I slutet av 1800-talet avtog brunnsdrickandet i Linköping och en bit in på 1920-talet var salongen så förfallen att den revs. Några år senare lämnade stadsläkare Wittberg in en motion till stadsfullmäktige om att brunnen borde tas omhand. Stadsarkitekt Olof Lundgren höll med. Han planerade för en ny park i området och såg till att Ladugårdskälla ingick i ritningarna, nu utformad med en överbyggnad i 1920-talets nyklassicistiska stil. Ärendet beviljades med ett anslag på 3000 kronor. Sommaren 1926 stod parken klar och den gamla källan kunde åter tas i bruk.
Varsågod och drick!
Brunnen och överbyggnaden har reparerats flera gånger genom åren. 2015 nyinvigdes Ladugårdskälla efter en ordentlig upprustning, och sedan dess kan du återigen dricka vatten här. Dock inte det brunnsvatten som en gång i tiden lockade med magi och hälsa. Ur vattenposten kommer nu det friska vattnet från Linköpings vattenledningar. Låt dig väl smaka!
Titta efter
- Vissa delar av brunnspromenadens allé finns fortfarande kvar. Längs ån finns idag träd som klibbal och knäckepil. Längre nedströms finns ask, bok, ek, lindar, lönn, skogsalm och vitpil
- Området kring Stångån har en rik trädflora. I en inventering från 2011 noterades, utöver ovan nämnda trädslag, även förekomst av apel, avenbok, fläder, glasbjörk, gråal, grönpil, hagtorn, hägg, hästkastanj, oxlar, popplar, päron, sälg och vårtbjörk.
- Kajskoningen intill vattnet samt vissa bänkar och trappor vid sluttningar finns kvar sedan 1920-talet.
The well walkway
The waters at Ladugårdskälla were claimed to be good for digestive problems, piles, gout, rheumatism and menstrual disorders. Doctors also prescribed walking and therefore a walkway with an attractive avenue was created from Stångebro to Ladugårdskälla. Part of the rich tree population along Stångån still remains. At the end of the 19th century the interest in the well declined in Linköping. The salon fell into disrepair and was later demolished. In 2015 Ladugårdskälla was re-inaugurated after a complete restoration.