En gammal bro, en kunglig väg och ett nytt namn

Under många hundra år var Nykvarn det bästa stället att ta sig över Stångån på flera mil. Innan den första bron byggdes vadade människor genom den grunda forsen på sin väg genom landskapet. Passagen över ån, mellan Östanstång och Västanstång, blev betydande för möten, handel och makt – och för etableringen av vår stad. Så småningom byggdes en fast bro vid det forna vadstället. Över Stora Stångebro gick Sveriges medeltida huvudväg där folk och fä och herremän passerade. Här tågade till och med nyvalda kungar förbi med sina stora följen på sina Eriksgator.

När Stångebro blev Nykvarn

I mitten av 1600-talet hade Linköping både domkyrka, slott och allt därtill. Det var dags för en mer central bro. Nya Stångebro byggdes vid den nu förlängda Storgatan och blev därmed stadens nya entré. Gamla Stångebro togs nästan helt ur bruk. Men forsen fanns kvar och den fick framöver ge kraft åt en ny kvarn. På så vis fick den här platsen heta Nykvarn.  

Den gamla bron återställs

Drygt hundra år senare, 1773, var det dags att restaurera Nya Stångebro. Under tiden behövdes en alternativ förbindelse över ån. Man beslöt att ställa i ordning den tidigare landsvägen och uppföra en ny träbro på samma plats som gamla Stångebro. Nykvarn fick ett uppsving och verksamheten runt forsen blomstrade. 

Historien finns kvar

År 1780 återinvigdes bron vid Storgatan. I Nykvarn snurrade kvarnhjulen vidare men den livligaste trafiken flyttade för gott. Den nya träbron blev än en gång den gamla bron och med tiden glömdes den bort och försvann. Fast vi vet – och nu vet också du – att den fanns här. Och vi vet hur viktig den var, för människorna och för vår stad.

Titta efter

• Kartan ovan och modellen här intill visualiserar den mest kända bro- och kvarnmiljön vid Nykvarn, i slutet av 1700-talet. Rekonstruktionen bygger på gamla kartor och fornlämningar som upptäcktes i samband med byggnationen av fiskvägen. Bron var drygt två meter bred, vilket troligen är betydligt smalare än den medeltida. Här fanns också en livfull kvarndrift och en mjölnarstuga.

The historic bridge

You are standing on historic ground. For hundreds of years, Nykvarn was the best place to cross the river Stångån for tens of kilometres, first at a ford and later at a fixed bridge. Crossing the river became vital for meetings, trade, and power – and for the establishment of Linköping as a town. Sweden’s main motorway crosses Stångebro bridge, where medieval kings crossed on their Eriksgata journeys. In the middle of the 17th century, traffic was rerouted to a new, more centrally-located road and bridge. The Old Stångebro bridge was decommissioned, but put back into use in 1773 while the New Stångebro bridge was being repaired. A new wooden bridge was built, the former highway was restored and the mill operation flourished. The adjacent model depicts the environment in Nykvarn at that time.

Linköping och Stångån i slutet av 1500-talet. Linköping och Stångebro vid medeltidens utgång och den nya tidens början. Staden dominerades av domkyrkan och slottet. Öster om socken­kyrkan Sankt Lars fanns, före Stång­åns reglering 1867, ett litet vattenfall som drev kvarnar på båda sidor om ån. Dessa räckte dock inte för att täcka stadens malnings­behov, vilket däremot kunde tillgodoses i Tannefors kvarnby, cirka två kilometer sydöst om staden. Källa: RAÄ UV rapport 2013:137