Längs Stångån

År 1871 togs Kinda Kanal i drift, som öppnade vattenvägarna mot den rika Kindabygden i söder. Nu kunde timret transporteras till de stora städerna i Mellansverige och en lokal trä- och möbelindustri utvecklades i Linköping. Hamnen kunde expanderas söderut, in mot staden.

Efter järnvägens ankomst 1872 förändrades förutsättningarna för hamnverksamheten. Tillsammans skapade kanalen och järnvägen ett nätverk av transportmöjligheter, men godstågen var också en svår konkurrent. På 1870-talet blev Linköping en så kallad stapelstad, det vill säga man kunde exportera timmer och spannmål. Det ökade lönsamheten och kanaltrafiken upplevde därför sina guldår under 1800-talets sista decennier, men på sikt konkurrerade järnvägen ut kanaltrafiken.  

Området runt Stångån var också ett betydande industriområde. I norra Tannefors, öster om Stångebro, låg under decennierna efter förra sekelskiftet bland annat en möbelfabrik, en träindustri, en brädgård, ett färgeri, en mekanisk verkstad samt Centralbryggeriet. På den västra sidan låg Stångebro Ångtvätt samt fattigstugan. Längre norrut låg tyngre industri, på den östra stranden Nykvarns Bindgarnsfabrik och Kallerstads Tegelbruk, på den västra bland annat ett sockerbruk, en tjärfabrik och Linköpings Gjuteri & Mekaniska Verkstad. Alla utnyttjade närheten till de goda transportmöjligheterna. Idag börjar den industriella karaktären först med Värmeverket väster om Nykvarnsparken.

Kommunen planerar att göra området längs Stångån mer attraktivt genom att till exempel förbättra gång- och cykelbanorna, lägga ut flytbryggor, bygga fågeltorn och utveckla vattenmiljön vid Nykvarns sluss. En stads- och evenemangspark ska anläggas på udden mellan Gumpekullabron och Saab Arena. Längre söderut planeras stadens framtida resecentrum. På så sätt fortsätter miljöerna vid Stångån att vara centrala för Linköpings kommunikationer.

Gamla Gjuteriet och Träförädlingen

Vid Resecentrumet kan man gå under spåren och möter då på järnvägsområdets östra sida väl bevarad industribebyggelse från slutet av 1800-talet. Byggnaderna är en rest av det en gång omfattande fabriksområdet vid Stångån, där verksamheterna utnyttjade närheten till hamnen och godsspåren. Vid Gjuteriet tillverkades bland annat spisar, medan Träförädlingen levererade byggmaterial och var specialiserad på trälister. 

Husens ritades av Janne Lundin och det rustika tegelhantverket är värt att studera. Även idag har kvarteren betydelse för Linköpings näringsliv, nu genom kunskapsföretag inom miljöteknikområdet som etableras i ”Cleantech Park”.

Adresser: Gjuterigatan 1 samt Södra Oskarsgatan 3
Byggherre: AB Linköpings Gjuteri & Mekaniska Verkstad respektive AB Linköpings Träförädling 
Arkitekt: Janne Lundin
Byggnadsår: 1889

Nykvarnsparken

En av arkitekturpromenadens dolda pärlor är Nykvarnsparken. Parken ligger mellan ån och Södra Stånggatan, norr om Gumpekullabron. Parken började anläggas redan runt 1840 för att ge båtpassagerarna en fin entré till staden. Parkens historia är således direkt kopplad till hamnen och man kan säga att Nykvarnsparken bygger på samma tanke som Järnvägsparken, alltså en representativ stadsentré för resenären.

Poppelraden i parkens södra del planterades 1869. Nykvarnsparken utvidgades norrut 1928, till nuvarande omfattning. Mellan 1843 och 1909 låg Nykvarns Värdshus vid parken. Det var en av det sena 1800-talets stora festplatser i Linköping.

Tekniska verken

Tvärs över vattnet från Nykvarnsparken ligger Tekniska verkens kontor. Det är faktiskt en bra vinkel att studera anläggningen från, eftersom arkitekternas idéer om vattenkontakt och samspel mellan den gamla miljön, inklusive kraftverket, och de nya byggnaderna framgår väl. Den äldre tegelfasaden är en rest av en gammal bindgarnsfabrik. Här ligger matsalen idag. Byggnaderna har lagts så att lokalerna blir ljusa och samtidigt har goda utblickar mot ån. 

Tekniska verken är ett kommunalt bolag som till exempel har hand om vatten, avlopp och fjärrvärme. Byggnaden tilldelades år 1994 Kasper Salin-priset, alltså Sveriges finaste arkitekturutmärkelse.

Adress: Brogatan 1
Byggherre: Tekniska verken
Arkitekter: Gustaf Rosenberg och Inga Varg
Byggnadsår: 1993

Scandic Hotell

Sedan 2002 har Linköping fått ett nytt landmärke, inte minst om man passerar staden med tåg. Scandic Linköping City invigdes i början av 2000-talet. Den ljusa och slanka byggnaden speglar sig i vattnet och den mjuka bågformen verkar följa åns meandrande rörelse ut mot Roxen.  

Hotellet ritades av White och innehåller bland annat restaurang och bar, konferens- och mötesrum samt ett gym. På platsen låg tidigare det så kallade Centralbryggeriet. De byggnaderna revs redan på 1970-talet, men en gatugrill fick flytta när hotellet byggdes vilket upprörde många korvätare.

Adress: Gamla Tanneforsvägen 51
Byggherre: Hilton
Arkitekt: Hans Schriever-Abeln, White
Byggnadsår: 2002

Stångs Magasin

Mitt emot Scandic ligger Stångs Magasin. Huset uppfördes som en kvarn i början av 1800-talet. Då var Stångån oreglerad och på platsen fanns ett vattenfall som hade utnyttjats för kvarnverksamhet sedan medeltiden. Efter regleringen av ån i mitten av 1800-talet användes byggnaden som magasin, för att idag hysa kontor och en av stadens finare restauranger. Per Nilsson stod för ritningarna till ombyggnaden i slutet av 1990-talet.

Vid Stångs Magasin avgår turerna längs Stångån och Kinda kanal, ned mot Rängensjöarna, Järnlunden, Åsunden och Kindabygden. En sådan båttur ger en fin bild av kanalmiljön – men faktiskt också en annorlunda bild av ”Linköping på slätten”.

Adress: Södra Stånggatan 1
Byggherre: Företagaren och uppfinnaren Olof Åkerréhn
Arkitekter: Okänd, möjligen Åkerréhn själv. Ombyggnad av Per Nilsson 
Byggnadsår: 1805, större ombyggnad 1998

Kungsberget

Området mellan Hästskogatan och Nya Tanneforsvägen kallas för Kungsberget. Här ligger ett av Linköpings finaste bostadsområden från tiden runt Andra Världskriget. Både de fem punkthusen uppe i parken och lamellhusen längs Nya Tanneforsvägen, de så kallade smalhusen, håller hög arkitektonisk nivå. Smalhusen är endast cirka tio meter breda, vilket möjliggör ljusa och genomgående smålägenheter.

Stadsdelen Tannefors är central, vattennära och med betydande stadsmässiga kvalitéer. Ett par kvarter öster om Kungsberget, på Lindengatan, ligger till exempel en fin radhusbebyggelse, byggd 1924-1932. Den är signerad Gustaf Linden, som också fått ge namn åt gatan.