Palats och torg i stadskärnan

I S:t Larsparken har några av de äldsta resterna av bebyggelse och människor i Linköping hittats som daterats ända tillbaka 1000-talet. Platsen har nyligen genomgått en omfattande och lyckad ansiktslyftning, gestaltad av Karin Höök och Linda Moström på White Arkitekter. Parken hade växt igen och blivit uppehållsplats för stadens näst mest dominanta djur, nämligen kajorna.

Söder om S:t Larsparken ligger det livfulla och välgestaltade Lilla torget, även kallat Gyllentorget, på grund av det fina och nyrenoverade affärshuset från 1960-talet. Här passerar Nygatan som tillsammans med den vinklade Tanneforsgatan bildar ryggraden i stadskärnans system av gågator. Integrerat med gågatorna är också Trädgårdstorget som mellan 1863 och 1927 var en mindre trekantig plats. Den sydvästra delen av dagens torg var då bebyggd med äldre trähus. Genom historien har platsen både kallats Tanneforstorget och Köttorget.

Dagens rektangulära plats skapades på 1920-talet efter en stadsplan av dåvarande stadsarkitekten Gustaf Linden och Delfinpalatset, ritat av Axel Brunskog, byggdes vid torgets västra sida. De är två av de viktigaste personerna när det gäller Linköpings stadsutveckling i början av 1900-talet. Idag är torget både livfullt, genom caféer och affärer, och lite stökigt genom att stadens viktigaste knutpunkt för busstrafik finns här.

Tanneforsgatan avviker från det dominerande rutnätssystemet genom att, likt Broadway i New York eller Avenida Diagonal i Barcelona, skära diagonalt genom kvartersbebyggelsen. Går man  Tanneforsgatan upp når man både Storgatan och Stora torget.

Östgötabanken

I hörnet S:t Larsgatan och Storgatan ligger ett bankpalats som byggdes för Östgöta Enskilda Bank, som numera är en del av Danske Bank-koncernen. Byggnaden var modern för sin tid och uppförd i nyrenässans, en av de nystilar som dominerade det sena 1800-talet. Särskilt bottenvåningens stora rundbågade affärsfönster var något nytt i dåtidens Linköping.

Bygget av banken hade en stark koppling till Östergötlands viktigaste näringsgren,nämligen jordbruket. Under 1800-talets sista decennier hade lantbruket ett uppsving, bland annat började Sverige exportera säd till Europas industrialiserade länder, och lokalt expanderade även industrin. Det var den goda konjunkturen som gjorde att man kunde satsa på ett nytt bankhus.

Adress: Storgatan 23
Byggherre: Östgöta Enskilda Bank
Arkitekt: Fredrik Olaus Lindström
Byggnadsår: 1879

Gamla Riksbanken

Ett tecken på att staden runt 1900 började bli mer synlig på den nationella nivån var att ett Riksbankshus placerades här. Ett annat exempel på statliga investeringar vid denna tid var att stadens regementen byggdes ut. Samma arkitekt som ritat Östgötabanken ett kvarts sekel tidigare, Fredrik Olaus Lindström, gav Riksbanken en synnerligen stram nygotisk gestalt som signalerade makt och stabilitet. Den påkostade fasaden är i kalksten, men trots att byggnaden både är välproportionerad och genomgående har vackra material framlever den i ganska stor anonymitet. Det är därför särskilt roligt att lyfta fram det Gamla Riksbankshuset.

Adress: S:t Larsgatan 28
Byggherre: Riksbanken
Arkitekt: Fredrik Olaus Lindström
Byggnadsår: 1903

Före detta Sparbankshuset

I början av 1900-talet bjöds flera kända arkitekter in för att tävla om att få rita de viktiga byggnader som uppfördes under denna växande period. Sparbankspalatset formgavs av stockholmsarkitekten Torben Grut, som under samma period gjorde ett av den nationalromantiska stilens mästerverk, Stockholms Stadion, till de olympiska spelen 1912.

Fasadmaterialen är granit och puts och Grut har uppgett att han inspirerades av herrgårdar och gavelhus från den svenska stormaktstiden. Säteritaket är en typisk nationalromantisk markör. Den karaktäristiska gaveln är välkänd i staden och kom att bli stilbildande.

Adress: S:t Larsgatan 23
Byggherre: Sparbanken
Arkitekt: Torben Grut
Byggnadsår: 1911

Gyllenhuset

I slutet av 1960-talet etablerades det som skulle bli Linköpings nya centrala handelscentrum vid Lilla Torget. Arkitekten Gustaf Kaunitz formgav både torget, med dess olika nivåer, och det volymmässigt väl komponerade Gyllenhuset. Utformningen byggde på en stadsplan som ville skapa en intim och asymmetrisk gatu- och torgmiljö.

Gyllenhuset sträcker sig mellan Storgatan och Nygatan med flera olika volymer. Notera särskilt den avancerade murningen vars mönster ger byggnaden dess karaktär. Den mångbegåvade Kaunitz formgav också springbrunnen i röd älvdalssandsten. Både torget och Gyllenhuset har nyligen renoverats med i allt väsentligt lyckade resultat.

Adress: Storgatan 28, Lilla Torget och Nygatan 17
Byggherre: AB Östgöta-Byggen
Arkitekt: Gustaf Kaunitz
Byggnadsår: 1968

Centrichuset

I Trädgårdstorgets nordöstra hörn ligger Centrichuset, som Linköpingskännaren Gunnar Elfström beskriver som ”en av Linköpings finaste byggnader i funkisstil”. Fasaderna var från början vita, vilket är både tjusigare och mer stiltypiskt än dagens brunmurriga kulör. Titta särskilt på byggnadens övre parti med funktionalistiskt fönsterband, och allra högst, en indragen våning samt takterrass.

I Centrichuset inrymdes till en början päls- och kappaffär, blomsterhandel och tobaksaffär. Längst upp hade Östgöta Gille en konditoriservering och en så kallad nykterhetsrestaurang som många äldre stadsbor fortfarande minns. Idag huserar bland annat Östgötatrafiken och diverse kontor i byggnaden.

Adress: Nygatan 23 och S:t Larsgatan 32
Byggherre: Centric AB
Arkitekt: Rickard Gavel
Byggnadsår: 1939

Storgatan 42

Halvvägs upp på Tanneforsgatan viker promenaden av mot höger, in på Klostergatan och fram till Storgatan 42 respektive 44. Den lägre byggnaden är unik eftersom det är stadskärnans enda bevarade gård av den typ som dominerade det tidiga 1800-talets Linköping. Fler exempel finns i friluftsmuseet Gamla Linköping.

Gårdstypen är i två plan och innergården nås via ett valv. Lägg märke till konsthantverket på portvalvets entrédörrar. Ägaren bodde på övervåningen och bedrev antingen verksamhet i bottenvåningen eller hyrde ut lokalen till någon handlare eller hantverkare. Mycket av stadens tidiga industri hade sitt upphov i sådana här enkla gårdar.

Adress: Storgatan 42
Byggherre: Maria Meijer
Arkitekt: Okänd
Byggnadsår: Cirka 1800

Hörnhuset Storgatan 44

En verklig pärla bland Linköpings bostadshus är hörnhuset vid Storgatan och Klostergatan. Kanske är detta den produktive Axel Brunskogs mästerverk i Linköping. Byggnaden är en blandning mellan nationalromantik och jugend och fasaderna är fulla av skönt formgivna detaljer.

Hörnhuset är på en gång kraftfullt och nästan sirligt elegant. Titta till exempel på fönstren och de svagt välvda risaliterna med de små koppartaken. Notera frisersalongsskylten mot Klostergatan. Detaljer som sammanför de två egentligen helt olika husen är de horisontella markeringarna över bottenvåningarna, de mer sentida skärmtaken samt takfötternas ornament. Även färgmässigt står husen väl ihop.

Adress: Storgatan 44 och Klostergatan 29
Byggherre: Elentreprenören Martin Svensson
Arkitekt: Axel Brunskog
Byggnadsår: 1914

Stora torget och Filbyterstatyn

Stora torget är Linköpingsbornas vardagsrum. Soliga dagar i maj och juni fylls torgytan av törstiga och hungriga medborgare, sugna på sällskap och ett demokratiskt samtal. Även historiskt har flera viktiga händelser anknytning hit: Linköpings blodbad år 1600 utspelade sig på torget och precis hundra år senare började den förödande stadsbranden här.

Flera viktiga byggnader ligger som sig bör vid stadens viktigaste torg. I det sydvästra utgör Centralpalatset och Jonn O. Nilsons palats en stark enhet, men de är inte oproblematiska för stadsrummet eftersom de skuggar bort mycket av den sena eftermiddagssolen. Andra viktiga byggnader är Gamla Rådhuset i sydost, Filbytergallerian i väster, Lagerströmska gården och Sagahuset i det nordöstra hörnet samt Stora Hotellet.

Missa inte Carl Milles skulptur Folke Filbyter, färdig 1927, där den detaljrika reliefen är värd att studera. Milles är särskilt känd för sina vattenskulpturer, ofta med mytologiska motiv, som ”Europa och tjuren” i Halmstad och ”Flodernas möte” i Saint Louis, USA. Folke Filbyter står staty i Linköping eftersom han enligt mytologin var Folkkungaättens anfader. Vattenskulpturen heter egentligen ”Folkungabrunnen”.

En förklaring till att torget är så livfullt är att många viktiga gator möts här. Tanneforsgatans diagonal skapar en genväg till Trädgårdstorget, Storgatan löper rakt över torgytan, flera mindre gator kommer in i de olika hörnen – och fortsätter egentligen över torgytan längs med fasaderna. Torget blir därför det mest centrala stadsrummet i Linköping och en fantastisk mötesplats.

Gamla Rådhuset

I Stora Torgets sydöstra hörn ligger före detta Rådhuset från 1799. Det är en byggnad som haft många roller i Linköping genom åren, till exempel höll Stadsfullmäktige sina möten här under nästan sex decennier tills den nuvarande fullmäktigesalen togs i bruk 1921. Under samma period, fast något längre, hyste bottenplanet en synnerligen central polisstation med häkte. Kanske en idé att återanvända på lördagskvällarna?

Andra hyresgäster har varit ett par domprostar, Östgötabanken och det kommunala bostadsbolaget Stångåstaden. Arkitekturen är sparsmakad men elegant genom sin symmetri, entrépartiet, de högresta fönstren och takfotens ornamentering. Den passande gula fasadfärgen tillkom på 1990-talet.

Adress: Stora Torget 1
Byggherre: Landskamreren J O Hertzman
Arkitekt: Okänd
Byggnadsår: 1799, om- och tillbyggt flera gånger

Centralpalatset

Det ståtliga Centralpalatset i Trädgårdstorgets sydvästra hörn har påkostade material och var mycket modernt när det invigdes 1908. Hela huset hade elektrisk belysning, det byggdes en elektrisk hiss vid entrén mot torget och ett för tiden avancerat ventilationssystem installerades. Den välkomponerade fasaden mot torget är uppförd i jugendstil och en av Linköpings mest kända.

I Centralpalatset bedrevs en omfattande saluhallsverksamhet och det fanns dessutom flera butikslokaler samt ett tjugotal lägenheter. Den centrala saluhallen var ett centrum i Linköpings livsmedelsförsäljning under 1900-talets första hälft. Saluhallsverksamheten upphörde på 1960-talet och Konsthallen Passagen öppnades i slutet av 1990-talet.

Adress: Stora Torget 2
Byggherre: Byggmästaren Anders Ohlsson
Arkitekt: P J K Pettersson, fasaden mot torget av Axel Brunskog
Byggnadsår: 1907-1908

Jonn O. Nilsons palats

Jonn O. Nilson var en ”self-made man” som så småningom kunde titulera sig grosshandlare, industrialist, bankdirektör och stadsfullmäktigeledamot. Han ägde bland annat en spikfabrik, en linnemanufaktur, en korsettfabrik, ett knäckebrödsbageri samt Hackefors porslinsfabrik. En av hans viktigaste insatser var att 1902 grunda Linköpings Elektriska kraft- och Belysningsaktiebolag.

Den pampiga byggnaden innehöll konditori och handelslokaler i bottenplan, en trappa upp låg kontor för några av Nilsons bolag och på de övre våningarna fanns bostäder, bland annat för Nilson själv. Idag är alla planen ovanför bottenvåningen kontor. Arkitekturen kan sägas vara en blandning mellan ett medeltidsslott och ett nyrenässanspalats. Trapphuset är förmodligen ett av stans finaste.

Adress: Stora Torget 3
Byggherre: Industrialisten och grosshandlaren Jonn O. Nilson
Arkitekt: Fritz Ullrich och Eduard Hallquist
Byggnadsår: 1893-1894

Sagahuset

I Stora torgets nordöstra hörn ligger Sagahuset, även känt som före detta Hotell Baltic. Det är ritat av samme Rickard Gavel som formgav Centrichuset och är lika funktionalistiskt elegant. Lägg särskilt märke till hörnets grafiska presentation av byggnadens näringsidkare – livfullt men ändå estetiskt sammanhållet.

På de övre våningarna fanns hotellet och in på Borgmästaregatan låg Sagabiografen. Den återinvigdes som Sagateatern 2002. Samma år som byggnaden stod färdig, 1939, invigdes både Länsmuseet och Centrichuset, vilket visar att Linköping vid den här tiden låg väl framme när det gällde modernistisk arkitektur.

Adress: Hantverkaregatan 1 och Borgmästaregatan 9
Byggherre: Byggmästare Erik Andersson
Arkitekt: Rickard Gavel
Byggnadsår: 1939

Stora Hotellet

Linköping var en av de första svenska landsortsstäderna som fick ett modernt stadshotell åren runt 1850. Stora Hotellet uppfördes i tre våningar av ett för ändamålet särskilt bildat bolag. Hotellet hade tjugofem rum samt restaurang, en danslokal, ett biljardrum samt ett café med en tidningshörna.

I början av 1890-talet gjordes en omfattande tillbyggnad, eftersom hotellet ansågs vara för trångt och otidsenligt. Bland annat bebyggdes gården och en fjärde våning adderades. Stora Hotellet är idag en av Linköpings mest kända byggnader och används ofta som symbol för staden. Både Verandan och uteserveringen är populära vattenhål.

Adress: Stora Torget 9
Byggherre: Stora Hotellet
Arkitekt: Jonas Jonsson respektive A E Melander
Byggnadsår: 1852 och 1893