Skogsskötsel

Tätortsnära skogar har en hög andel besökare och kräver därför ett tätare skötselintervall än andra skogsområden. För skog på planlagd mark finns det ett rullande schema för alla stadsdelar vilket innebär att skötselåtgärder genomförs vartannat eller vart tredje år. Detta betyder inte att skogsåtgärder genomförs i alla skogsområden inom en stadsdel vid varje skötseltillfälle. 

För att behålla och utveckla en hög tillgänglighet ska regelbunden röjning ske i anslutning till välfrekventerade stigar och platser. Ris från skogsåtgärder ska plockas bort för att framkomligheten i skogen inte ska försämras. Enstaka stammar och grenar ska lämnas för barnens lek. Rishögar och en lämplig mängd död ved ska lämnas för att gynna den biologiska mångfalden. Död ved ska inte hindra framkomligheten på stigar och leder eller utgöra en säkerhetsrisk. Vid lämpliga platser ska buskskiktet eller buskdungar lämnas kvar för att främja exempelvis fågellivet. Blommande buskar och småträd är särskilt viktiga.

Söder om Linköping stad breder eklandskapet ut sig – en mosaik av lövskogar, åkrar och ekhagar, med en stor biologisk mångfald. Eklandskapet når läven ångt in i Linköpings stad. Eklandskapet är unikt på många sätt. Här finns norra Europas största koncentration av grova och gamla ekar. Eklandskapet är hemvist för ett stort antal sällsynta arter som till exempel läderbagge och dårgräsfjäril. Linköpings kommun arbetar aktivt med att bevara och förstärka eklandskapets värden på flera olika sätt.  

För att de kommunalt förvaltade ekmiljöerna ska skötas på ett strukturerat sätt finns en ekskötselplan som omfattar 252 områden och utgör ca 475 hektar. Ekskötselplanen ingår i den övergripande skogsskötselplanen. Skötselåtgärder som genomförs är exempelvis frihuggning av grova ekar och röjning av konkurrensvegetation.

Eklandskapet i Stångådalen är av riksintresse för naturvården och enligt miljöbalken omfattas området av en samrådsplikt  för ärenden där naturvärden kan skadas.